Jag försöker alltid vara positiv och tänka att det mesta som händer har en mening eller att allt går att lösa med lite vilja.
Tydligen är verkligheten obarmhärtig. Igår fick vi reda på att en familjemedlem har fått en hjärntumör. Hon fyller 10 år nästa vecka. Det är så att jag knappt kan skriva om det för det är så orättvist och det gör mig så ledsen att tårarna inte vill sluta rinna! För jag vill lösa det och hjälpa till och se till att det blir bra och att hon snart är frisk och sig själv igen, men man är helt maktlös och man kan bara stå bredvid och se på och vänta.
Varför ska sådant drabba oskyldiga barn? Även om kanske ingen människa ska behöva drabbas så känns det än värre när ett litet barn ska behöva gå igenom något sådant. Det är så stort och svårt och man har inga garantier att allt kommer att gå bra. Vad säger man till ett barn, vad kan man göra för henne? Tankarna bara snurrar omkring. Jag vill göra något, men jag vet inte vad.
Som mamma kan jag inte ens försöka förstå hur det ska kännas att se sitt barn gå igenom något som detta. Det är antagligen bland det värsta som kan hända en förälder och man måste vara stark, fast man bara vill lägga sig ned och ge upp.
Så idag känner jag mig bara ledsen och tom och tycker att livet är orättvist. Barn ska bara inte få bli sjuka. Det borde vara lag på det! Usch, det blev inget glatt inlägg, men det är väl detta som är livet? Det går upp och ned.
Så nu ska jag passa på att gå och gosa med mina söta barn och vara tacksam för alla stunder vi får tillsammans för man vet aldrig när verkligheten brutalt knackar på.
God natt!
Jenny
Det var inte roligt att höra, särskilt ledsamt att det är ett barn precis som du skriver. Hon ska ju vara i sitt livs form nu och leka, inte ligga på sjukhus med behandlingar. 🙁 Hoppas verkligen att hon blir prioriterad in om sjukvården och att hon blir fullt frisk igen.
Usch! Jag blir nästan gråtfärdig jag med. Ett barn, vill inte ens tänka tanken att der skulle kunna drabba mina småttingar…fy!
Ja, man önskar ju att man kunde trolla när sånt här händer. Svårt att säga något annat.
Hej Jenny
Saknar ord, det är alltför hemskt att ens ta in. Vill inte tänka, blir allt för ledsen…
Krama dina ungar ordentligt, det ska jag göra!
Jag ber för att hela familjen ska få styrka att ta sig igenom detta, och jag ber för att den lilla flickan blir frisk och återställd och inte behöver lida så mycket. Livet är som det är och genom kärlek och stöttande kan vi hjälpa varandra att ta oss igenom svåra perioder.
Kramar
Bara att finnas till betyder nog mycket. Om flickan har syskon så kan väl aktiviteter med dom göra mycket. Jag är själv syskon till cancerdrabbat barn och har fortfarande känslor av övergivenhet och utanförskap att tampas med.
kram
Hej! Har en kompis som drabbades av hjärntumör när hon var liten, men hon opererades och blev friskförklarad. Snart fyller hon 39 år. Vad jag vill säga är att det finns hopp, även om det som tjejen ska gå igenom är jättejobbigt! Men de allra flesta barn klarar sig igenom cancer! Tänk på det nu när det är svårt!!! Mångar kramar Petra
det är så fruktansvärt när barn drabbas, ni kommer att ha en svår tid framöver med operationer och behandlingar och en lång rehabilitering. Min väninnas 16-åriga dotter går igenom detta just nu. Konstigt är, att min väninna trots all oro har fått en styrka någonstansifrån. Det får ni oxå och på nåt sätt så går det. Det viktigaste är att finnas till.
Varm kram
Åh, jag blir också så ledsen när jag hör sånt här, det ska absolut inte behöva drabba barn! Det är inte mycket man kan göra förutom att finnas där till hands. Skickar en styrkekram till dig och dina nära!
Kram!