Allt är Londons fel…

Äntligen är mina fötter i gamla Svedala. Alltid skönt att vara hemma, fast jag är inte riktigt hemma än. Just nu sitter jag på en buss och är nog inte hemma i mitt hus förens vid strax efter 1.00.

Så London har varit riktigt bra, jag har sett saker och lärt mig mycket, precis som jag hoppades.

Dessutom gjorde det ju inget att jag bodde nära Oxford street och att det var 17 grader och stålande sol…

Det som däremot är Londons fel är att jag faktiskt inte alls ätit bra mat. Gott har det varit, men inte bra.

Mina vanliga regler om chips och pommes har skotats dessa dagar och det har varit galet god italiensk mat, chips, flottiga mackor, latte i överflöd, muffins, morotskaka, choklad Mousse, och ett par hamburgare för att toppa det hela 🙂

I ärlighetens namn kan jag inte skylla på London. Jag gjorde dåliga val, och det fanns faktiskt lite möjlighet att göra en del bra val, men det gjorde jag inte.

Och vet ni, det gör ingeting. För jag gör inte så varje dag. Jag var på besök i en underbar stad där det serverades rikligt god mat, så jag valde att njuta. Jag kommer säker svära nästa gång jag hoppar upp på vågen, men så är det här i livet.

Jag har aldrig påstått att jag alltid kommer göra nyttiga och bra val. Det är mitt val och jag mår väldigt bra av det, men ska man njuta av livet så ingår faktiskt ibland onyttig mat i det.

Så nu är det bara att komma tillbaka till vardagen.

Det jag längtar mest efter i vardagen är min fina söta familj, som jag saknat otroligt mycket när jag är borta. Maken är ju en hjälte som får ro hem allt under de här tre dagarna, och denna vecka har det dessutom varit mycket.

Tyvärr sover huliganerna när jag kommer hem, men har jag tur vaknar de tidigt i morgon 🙂

Men jag ska nog smyga upp på barnens rum och lukta på dem och överösa dem med försiktiga pussar så jag inte väcker dem…

Vi hörs snart igen!
Jenny