Ja, som ni alla vet hade jag en otroligt trevlig helg som gav massor av energi. Energi som räcka ungefär till 16.36 i går kväll.
Jag var på skolan för att hämta upp min dotter och hennes kompis och köra till baletten. Sonen fick också hänga med också. Väl på skolan frågade dottern om hon fick låna min mobil och jag sa att det går bra, bara du är försiktig. Misstag nummer 1.
Väl ute i bilen sitter alla tre barn i baksättet, Misstag nr 2 och det blir lite trångt med alla bälten och bilstolar, och mitt i detta får min dotter ett utbrott på sin bror och kastar hans mössa och blir arg och försöker lite diskret dra honom i håret i riktig syskonkärleksanda. Har ingen aning varför hon blir arg, men jag tar ifrån henne telefonen och säger åt lillebror att han får åka fram.
Så det blir flyttande av stolar, rätt stol ska på rätt ställe. Vi är på en parkeringsplats på skolan så man vill ju ha läget under kontroll då det är fullt av bilar och man har tre barn som man behöveer ha koll på i mörkret när man flyttar runt allt. Tiden går och man har ju en tid att passa på baletten ocskå.
Vi kommer till slut iväg och när vi kommer fram till baletten så försöker jag hitta mobilen och den är bara borta. Tyvärr blir jag lite upprörd på dottern, för att hade det inte varit kaos så hade den inte varit borta!
Jag tvingar med mig en pappa från baletten till bilen för att få honom att ringa in i bilen. Samtidigt som sonen klättrar omkring på sätena för att lyssna.
Den är verkligen inte i bilen så jag och sonen åker tillbaka till skolan för att se efter om den är kvar där. När jag svänger in på skolan ser jag den ligga så fint på marken, men den såg inte ut som den brukar…
Jag vet att det är en pryl och man får inte vara ledsen, men det blir så jobbigt och jag blev ledsen på riktigt. Alla bilder, mailen och alla kontakter och hela kalendern och bara jobbet att skaffa en ny! Jag får väl vara glad att jag hittade den i alla fall, för att se det från den ljusa sidan. Hade den varit helt borta hade det ju varit ännu värre.
Dottern var helt förkrossad på kvällen och kände att det var hennes fel. Jag försökte förklara att det var det ju inte, men om hon lyssnat på mig från början och inte bråkat på en parkering så hade det kanske inte hänt. Att vi måste hjälpa varandra då det är ont om tid och bråka med lillebror just då kanske inte var toppen. Att vi kan tänka på det till nästa gång.
Jag har dessutom haft den i 2 år och varit så försiktig med den och verkligen försökt att ta god hand om telefonen. Inte en repa hade den. Så är det ju inte riktigt nu…
Men idag kändes det bättre, lite jobbigt att inte ha någon telefon då man använder den på så många sätt idag, men som sagt det är fortfarande en pryl. Men bara att ta tag i allt kring telefonen kändes tungt.
Så idag behövde jag lite energi och glädje för att kompensera telefonen och känna helgens energi. Turligt nog var det idag Lunch Beat! Ni vet lunchdiskot som är en timme mitt på dagen. Man dansar på Studion på Kulturhuset i Stockholm. Blandat med glada människor som älskar att dansa. Lunchrummen bara flyger iväg!
Precis vad jag behövde! Man blir så glad och den där telefonen var ett minne blott och inställningen att allt går att lösa kom fram istället för känslan av att något är jobbigt.
Så här är ju livet, eller hur? Upp och ned hela tiden. Roliga saker, mindre roliga, jätte tråkiga saker och saker som förändrar livet. Allt går upp och ned dagarna i enda. Jobbigt ibland, roligt ibland.
Det som jag jobbar med är att just de stunder som är ned inte tar över, att man inte fastnar i dem. Nu menar jag inte bara att deppa över en telefon för det känns ju lite fånigt rent generellt, men att skapa stunder där man kommer upp snabbare än att stanna kvar där nere och älta jobbiga saker för länge.
För mig kan verkligen fysisk aktivitet hjälpa till att komma upp. Precis som idag. Lite dans mitt på dagen kickar igång glädjen och får igång mig att tänka. Såja, nu släpper vi det här som är jobbigt och njuter av det som gör mig glad. En telefon är trots allt bara en pryl!
Klart inte detta alltid funkar, men om jag har den inställningen kanske jag tar mig upp i fler fall än om jag har en annan inställning. Det är värt att försöka.
Ledsen, att det blev så djupt kring en telefon, men ibland tar fåniga saker oss ned och idag stannade jag inte kvar där utan tog mig upp och njöt av en härlig lunchdans med hög musik och glada människor. Härligt!
Hoppas ni har haft en bra dag!
Jenny
Det går inte att få igång den genom att koppla den till datorn så du kan föra över filerna? Även om skärmen är helt trasig kan man ha tur med innehållet. Annars kanske du kan få hjälp hos en reparatör med just den biten (att byta skärm/skal lär vara dyrare än att köpa en ny telefon).
Tack för en inspirerande blogg!
Hej Charlotte! Vet du det är ett toppen tips för den lever! Jag kan i alla fall se allt, och försöker sykonisera. Jag kan dra på skärmen också, men det är inte så skönt då det är lite glassplitter. En kompis till mig ska försöka byta glaset. Hon har gjort det många gånger. Så vi kan kanske få till det! Tack för tipset! Kram Jenny
Och se till att göra säkerhetskopior med jämna mellanrum! Då kan du få ut all information ur datorn med hjälp av en annan iPhone (som sparats på sitt håll). Vad gäller kalender och kontakter, tror jag att iphonen kan synkroniseras med google. Inte nog med att du kommer åt informationen på internet, du har en extra kopia som du inte kan tappa bort.
/ Hon som tappat/slagit sönder mer än en telefon (med försäkring!)
Man kan säga att jag lärt mig en läxa 🙂 jag hade inte säkerhetdkopierat sedan i februari så mycket saknades, men jag lyckades kicka igång den gamla och sykonisera och nu gör det det mot ICloud så det ska nog lösa sig! Men jag har lärt mig läxan ordentligt! Kram Jenny
Hej Jenny!
Förstår verkligen hur du känner….! Men det är ju trots ngt som går att ersätta, tur nog!
Idag är en dag som alltid jag kommer att minnas för resten av mitt liv!!!!
På väg till jobbet så krockade jag med bilen i 110 km/h & till råga på allt så var det mitt fel, tyckte att jag verkligen mådde hyfsat strax därefter men dock väldigt chockad. Så när jag väl kom fram till jobbet så kände jag att både värk i nacke & rygg började smyga sig på.
Så det fick bli en tur till sjukhuset för röntgen, när undersökningen var klar så skulle jag bara vänta på att en läkare skulle bedömma bilderna så att det var ok osv. Tiden den bara rann iväg o jag insåg ganska snart att min p-tid hade gått ut, så denna underbara dag blev värre drog även på mig en p-bot på 400 kr precis som inte det var nog med en självrisk på 6250 kr. Så lagom till jul o allt men som mannen o många andra i min omgivning har sagt idag, men det är ju bara en bil, matriella ting som går att fixa. Huvudsaken var ju att jag mådde hyfsat….=) Men i eftermiddags så frågade jag mig själv vad livslusten hade tagit vägen….? Tror fortfarande jag är i chock efter min ”underbara” dag.
Det första jag tänkte på precis då jag krockat var , min bil! Min nya fina Passat!
Konstig tanke, Men nu ikväll så har jag verkligen insett vilken tur jag hade som inte blev svårt skadad, tanken på det är skrämmande!
Så med min långa inlägg så ville jag komma till att min bil mår ungefär som din IPhone men eftersom det både går att köpa nya telefoner o bilar så kommer våra liv att fortgå.
Men som min mamma sa till mig tidigare idag, Men tänk inte på bilen, tänk på dig själv o din kropp det hade varit värre att laga….=) Så med andra ord, Ens liv kan vända på en ynka liten sekund därför måste vi alla värdesätta det vi har här o nu!!!
Så summan av kardemumman Till er alla som läser denna underbara blogg o detta inlägg:
Var rädda om er o fånga dagen o alla dess underbara ögonblick!
Idag insåg jag att livet verkligen kan vara kort, Kram Magdalena i Växjö
Men oj, vilken tur du hade! Det hade ju verkligen kunnat sluta illa! Du har så himla rätt, visst man kan känna sig ledsen att man förstår något som kostar pengar, men att du fick klara dig oskadd är helt otroligt fantastiskt! Jag menar det är ju så många saker som kan gå illa, så njut av dagen du med! Fast man kunde ju tycka att bötern var onödig när du haft en så dålig dag redan! Jag ska nog inte gnälla över min telefon och som sagt det kan man ersätta, men inte fantastiska människor som vi 🙂 Bamse kram på dig och ta det lugnt nu och kör försiktigt kram Jenny !
Hej!
Jag har nu gått på helfart i 7 veckor och har gått ner 15 kg. Har 10 kg kvar till målvikt.
Jag vill bara fråga hur du klarade håret under dina 15-veckors helfart? Mitt hår har blivit så livlöst att jag nästan blir skrämd och undrar om jag vågar fortsätta!
Mvh
Marie
ang väskan, någonstans på bloggen står det om en väska som du älskar, det är den jag menar. Jag är väsktokig nämligen. Ang telefonen, funkar det att sätta på en tunn handske när du drar över glassplittret?? kram
Ahha, min stora kärlek nya väskan! Den är så fin. Jag ska försöka hitta en bild. Ja, det finns ju Iphone handskar. En vanlig tunn handske fungerat inte. Dt är dumt.Det hade varit bra att ha och slippa splittret i handen. Nu har jag fått en lånet telefon så jag i alla fall inte känner mig helt naken 🙂 kram