För min del och vad jag tror så når man sitt mål, oavsett var det är för något, om det är privat eller yrkesmässig, om man har rätt inställning.
Jag är verkligen en optimist ut i fingerspetsarna. Det kanske inte blir som man tänker sig, men det ska bara gå. Kanske denna egenskapen hänger ihop med min envishet. För jag erkänner jag är jäkla envis. Fast att jag vill inte ta på mig skulden till att barnen är envisa, det måste vara någon annans gener…
Så jag är nog ganska fokuserad på målet. Anledningen att jag tar upp detta är att jag fått flera kommentarer om att jag var så duktig som klarade av 15 veckors helfart, utan att fuska, och jag får lite ångest för att jag inte tyckte att det var jobbigare. För när jag berättar om det nu så kan jag objektivt själv tycka att det låter som en utmaning och kan inte riktigt förstå att jag gjort det.
Och jag vill verkligen inte låta otrevlig för jag vet att det är så många som kämpar med att nå sitt mål, men helfarten gick verkligen bra och lätt för mig. Det var ett par gånger som jag främst tyckte att det var tråkigt, men ge upp? Nä, det fanns nog inte en enda tanke kring det, som att det inte var ett val.
Så varför klarade jag det? Jo, jag tror att dels var det för att min envisa grundinställning var att ”Klart att det ska gå! Samt att önskan denna gång att nå målet var så starkt. Jag kände verkligen att det var nu eller aldrig. Det var min chans att slippa min övervikt.
Dessutom tror jag starkt på att inte tänka för mycket och sitta och gräma sig vad man får och inte får. Temat ”Bit ihop och kom igen” fungerar för mig.
Jag är inte så ältig av mig på några plan. Jag går sällan och tänker och grämer mig för val jag gjort. Jag ger mig själv feedback att ”du Jenny kanske det här var ett dumt val, så tänk på det här till nästa gång. ”Det försöker jag göra i alla delar av mitt liv. För min del handlar det inte bara om mina matval eller vikt, utan på jobbet, med barnen och vänner. Man måste lära sig av sina misstag så man inte gör om dem.
Så dessa egenskaper har fått mig att nå mitt mål, men alla är olika, men jag tror att i grunden så är det jag inleder att skriva om, inställning, det som är viktigast.
Om du ärligt tänker efter, på vilket mål som helst som du har. Det behöver ju inte handla om vikt, så måste du ju verkligen vilja nå målet och tro att du klarar det för att du ens ska ha en chans. Det är med din inställning det börjar.
Nu låter det så glatt och lätt när jag skriver det och jag vet att det inte är så lätt.
Jag delar med mig av ett exempel av det riktiga livet. Det vill säga idag fredag. Jag vaknade imorse och visste att det var massor av mys och roligt på gång idag och hade inställningen att det skulle bli en bra och rolig dag.
Väger mig, 70,7 kg. Så det kändes fint. Sedan lyssnade jag på väldigt bra musik och poppade i min bil till stationen. Väl där så kom tåget i tid, men det var fullt så jag fick stå hela vägen till Stockholm. I dag var det dags för den obligatoriska latte lättmjölk och grov scones från Coffee House och en smarrig jucie på det. Nu visade det sig att juicen var slut och man fick yoghurt istället. Men det ville jag inte ha. Så det blev inte den frukosten jag tänkt mig, men det var ju ok ändå.
Dagen flöt på med att jag bad en kompis köpa med mat när hon gick ut. I dag faktiskt en burgare från MacDonalds, ramlösa och minimorötter, men jag hamnade i ett möte som gjorde att när jag åt min burgare 1 timme senare så var den inte så god och kall. BLÄ!
Vi hade dessutom en avtackning av en jätte mysig kompis som ska vidare på nya äventyr och jag hamnade med lite grejer så att jag knappt hann säga hej då till henne, för att sedan stressa iväg till Sturebadet där jag skulle njuta av en 50 minuters arommassage.
Så javisst jag kommer sent dit också för att jag inte kom iväg från jobbet i tid. Så jag rusar in med andan i halsen och hojtar glatt. ”Här kommer jag för lite avslappning!” Kändes helt fel, men det blev en bra avslappnande massage i alla fall. Sedan var det bara att försöka ta sig hem för maken skulle på grabbkväll. Självklart hade mitt tåg jag utsätt ställts in så jag kom hem sent, lite stressad, fast ganska avslappnad.
Så min inställning i morse var ju att det skulle bli en bra dag, kanske den inte blev riktigt som jag tänkt mig, men den blev helt ok. Men om jag redan från i morse haft en inställning som sa att den här dagen kommer bli jätte dålig så kan jag lova att den hade nog blivit kanske riktigt mycket sämre.
Nu orkar jag nog inte skriva mer, och jag ber om ursäkt om det blev lite svammligt, men jag är ju lite mjuk i kroppen och kanske lite hög på lavendel, men jag vill bara säga att saker blir sällan som man tänkt sig, men det mer trpoligt att det blir närmare det man tänkt sig om din inställning är optimistisk, eller vad säger ni?
Helgkram på er från denna tjej!
Ohh, vad jag ser avslappnad ut, och med en doft av lavendel…
