Fabulous 4 Life!

Förra veckan så träffade jag en väns kompis som jag inte sett på flera år. Sedan jag gick ned i vikt kan man säga.

Han kände nog igen mig, men kunde inte placera mig, men när jag frågade honom om han inte var kompis till vår kompis så sa han att han kände igen mig, men att det var något väldigt annorlunda med mig.

Så det är klart att 30 kg syns, men nu är det ju över 3 år sedan jag gick ned dem, så jag tänker inte så mycket på det, utan det är nu såhär jag ser ut och den jag är nu. Så ingen nyhet längre.

Men ibland är det bra att påminna sig om den resan man gjort. Framför allt så tänker jag på att jag önskar och jobbar för att inte komma i samma position igen med en sådan enorm övervikt.

Ibland får man hjälp att komma ihåg den otroliga resa man faktiskt gjort, som förra veckan då en xtravaganzatjej la ut en bild på ett bås från en mässa i London…

Det är fruktansvärt skumt att se sig själv på ett bås, men att också veta att det där är jag. Det där har jag lyckats med. En bildlig bekräftelse på min resa. Något som också motiverar mig att fortsätta.

För det är inte alla som får den lyxen att bli påminda om sin resa med ett bås. Det är en lyx. Dessutom kan jag faktiskt bli förvånad och tänka. Det där är jag. Det är inte manipulerade bilder, eller en modell som de köpt in. Det är riktiga bilder. Det vet jag för det är ju jag. Det är härligt och veta att en reklam är sanning.

Så framåt mot nya utmaningar, och med en stolthet att ha klarat något som jag trodde var omöjligt för mer än 3 år sedan.

Om jag kan göra det här så kan jag göra vad jag vill, och kan jag kan du. Är det dig vi ser på ett bås nästa gång 🙂

Kämpa på…
Jenny

I fredags åkte maken iväg på äventyr och jag och barnen skulle få lite egen tid.

Självklart var de bjudna på discokalas och mamman som höll kalaset sa glatt att, nu kan du åka hem så får ni lite egen tid.

Så där har man en fredagkväll för sig själv. Helt själv i huset! Förstå vad trevligt om maken varit hemma, men nu kändes det sjukt tyst och tomt i huset. Usch, vilken tönt jag är, men det var jätte trist. Så jag våldgästade några vänner som hade fredagsmys istället. Så tystnaden byttes ut mot ostbågar och Hello Kitty film. Det var mycket bättre.

Mamma och pappa har ju byggt hus bredvid oss,och det är ju super mysigt och lite lyxigt. Som i fredagskväll när de kom över med varma mackor och vin, eftersom de visste att jag var själv hemma! Riktig lyx och väldigt omtänksamt!

Lördagen började vi med simhallen. Nu är ju barnen så stora att det inte är några problem att faktiskt bada med dem själv. Så vi hade det rikligt bra. Målet med detta besök var lite att smida medan järnet är varmt. Jag vill ju att sonen ska lära sig simma och han har ju varit av en annan åsikt, nämligen att han behöver inte kunna simma alla, någonsin. Så vi jobbade hårt på Kreta med att ändra hans åsikt. Han älskar sina puffar, men i lördags satte jag hårt mot hårt och det var inga problem. Han kan ju tydligen simma! Han är lite lat bara…

Så det var mysigt, förutom det lilla bråk jag hade med min dotter om trosor. För de rena och nya trosor jag tagit med var för stora och de kunde hon inte ha på sig så då ville hon ta på sig de skitiga. Man kan väl säga att jag vann, men att det var en kamp.

Därefter åkte vi en liten tur till Åbergs museum för att äta lite lunch med en kompis.

Det är verkligen bra mat där och Djungelkojan för barnen är kul, men denna helg hade de familjedag så man betalade 125 kr per barn och då fick man leka i kojan, man fick ansiktsmålning, besök av trollkarl, sockervadd och en stor ballong. Trevligt, men alldeles för dyrt tycker jag. Nu är vi medlemmar, men trots detta så var det ganska dyrt, 75 kr per barn. Sedan ska man äta något och fika på det. Det blir galet mycket pengar för en familj. Om barnens fika hade ingått, saft, bulle och kakbuffe, då hade jag nog tyckt det kändes rimligare. Så nästa gång kommer jag nog kolla upp det inte är familjedag.

Men barnen hade ju hur kul dom helst! Sonen blev lite förtjust i kossan Daisy och ville knappt släppa henne när han väl börjat krama henne.

Det är ju som ett riktigt stort gosedjur så vem skulle inte vilja krama en sådan?

Så min egen dag med barnen blev riktigt bra. Dessutom avslutades kvällen med tacos och Avatar så det blev ett bra avslut med maximalt med Mental näring och lite irritation.

Men nu var det redan ny vecka igen, så vi får se vilja överraskningar denna vecka bjuder på.

Ha det bra!
Jenny

Båda barnen, men kanske främst sonen har en galen växtspurt just nu.

Plötsligt som i ett trollslag så är alla byxor för små! Så antingen får man köpa nya, eller övertyga alla om att trekvarts byxor is the shit!

Nu är det inte så att jag klagar, jag är lycklig och tacksam att han växer och äter även om man också inser att min lilla bebis inte är liten längre.

Min bebis har fotsvett, äter vuxen portioner och är 133 lång!

När hände detta? Man blinkar till och så upptäcker man att de har förändrats.

Men så är ju livet och något som man som förälder bara för köpa och sedan ta sig till affären och shoppa byxor som passar!

Dottern växer ju också, men mest på längden. 140 lång, men kan ha 110 runt magen.

Lång och smal, som många drömmer om, men som oroar en mamma som vill att dottern ska äta och orka.

Men jag har ett ess i rockärmen. Om man plockar fram ägg och bacon på helgmornarna så kan hon äta två dubbelmackor. Det är galet och underbart! Bästa tipset!

Så om jag håller ut kanske hon äter upp sig lite.

Men det är inte heller en liten tjej längre. 9 år med många tankar i huvudet. Tankar just om att det är läskigt att bli stor och inte vara mammas lilla tjej.

Jag svarar alltid att hon alltid kommer vara min lilla tjej för så är det.

Men jag är inte en småbarnsmamma längre. Både skönt och lite sorgligt…

Ska passa på att gosa extra mycket med mina ”bebisar” i helgen. Medan man får vill säga…

Ps jag vägde mig idag och jag hade gått ned nästan 2 kilo! Hur det gick till vet jag inte, men tack så mycket 🙂

Trevlig helg på er!

Jenny

Japp lite uttjatat men jag kör på mina minnen från den nästan bortglömda Kreta resan.

Denna gång tänkte jag skriva lite om de två utflykter vi gjorde. Det räckte gott och väl eftersom hade ni frågat barnen så hade de mer än gärna bara varit i poolen eller på stranden. Men två utflykter gjorde vi.

Men innan dess vill jag bara bjuda på mina Mentala Närings bilder som jag kommer använda mig av när jag vill hitta energi. Ååhh, jag vill vara där!

Ser det inte ljuvligt ut? Att stå på en strand i en vacker klänning, med ett leende, en fin solbränna och kanske fula skor?

Ja. Hur glad ser man inte ut? Så glad att man måste hoppa!

Vi åkte ju som sagt på ett par utflykter och ni får står ut med att jag berättar om den.

Den första vi valde att göra var en liten bergstur med ett litet tåg!

Dels så åkte vi förbi några av de miljontals med olivträd som finns på Kreta. Klart man måste köpa lite olivolja från bakluckan på en bil.

Jag kan säga att det var först när jag kom hem som jag verkligen kunde få det bekräftat att det var olivolja och inte något skumt…

Jag fick också möjligheten att kliva in i ett 3000 år gamalt Olivträd.

Ärligt så var det inte så lätt att komma in eller ur trädet med en tight kjol så nästan som jag fick flytta in i trädet…

Vi fick även prova Raki hos en tillverkare. Kanske inte helt god, men den med honung var supergod. Så den köpte vi också i en plastflaska.

Det var en mysig utflykt framför allt för att man kom så nära allt i det lilla tåget.

Den andra halv roligt utflykt var med den Svarta Pärlan. Ett piratäventyr för hela familjen…

Kanske det inte var så roligt att åka buss 1 timme och hämta upp folk först. Både barnen och de vuxna tyckte det inte var så kul, men när vi kom fram och såg skeppet så var nog alla förväntansfulla…

En rolig tur om det inte vore för den höga sjögången. Sonen var tydligen en riktig landkrabba och kräktes över hela däck. Dessutom hade han ätit en rosa hallonglass, vilket visade sig tydligt när han kräktes. Ett härligt Kreta minne 🙂

Inte för att dottern var mycket tuffare. Men hon kräktes i alla fall en påse och ville ta en taxi hem…

Mamma tog det lugnt och behövde verkligen en stor stark…

Barnen kräks och mamma dricker sprit 🙂

Det blev i slutändan en ok resa. Det blev nämligen lite pirat fäktning, ansiktsmålning, bad från båten och även en ilandstigning och bad på en vacker strand. Så de kräktes ju inte hela tiden.

Utsikten i det vackra landskapet var det ju inte helt fel på!

Så den rosa kräkas till trots så var det en riktigt bra utflykt!

Nu blir det förhoppningsvis inga rosa kräkor, utan att vanlig arbetsdag.

Hej hej vi hörs!
Jenny

Jag är väl medveten om att det var länge sedan jag var på semester nu. Eller ibland kan man undra om man verkligen var på semester?

För det var verkligen rakt in i dimman när jag kom hem. Oj, det är galet mycket. Kanske det känns så speciellt för att man haft semester? Att man börjar hösten på en lägre tolerans nivå och då känns det lite tuffare…

I alla fall jag har lite kvar att berätta om resan. Eller så är det ett sätt att hålla kvar känslan av semesterr. Oavsett så valde vi att låta barnen gå på Superkids. Fritidsresor har nämligen 2 timmar om dagen då man kan lämna in kidsen och de får skoj och mamma och pappa får fri tid.

Sonen sa första dagen att det inte alls var bra. Det var som skola, men sedan värmde han upp till konceptet och tyckte till och med att det var superkul! Han fyllde ju precis 7 och det är från då man får vara med, annars så är det Bamseklubben som gäller, men jag är såååå glad att vi valde den äldre varianten för han hade röjt sönder Bamseklubben! Dottern var också supernöjd, även om hon kanske också behövt 2 fria timmar från sin bror…

Personalen var toppen och de två fria timmarna av egen tid med sin make det var ett otroligt trevligt inslag!

Så det skulle jag rekommendera och verkligen göra om! För den tiden hann man dels med att boka saker och planera, men också att göra saker som ett par. Något som kanske inte är lätt att få till i ekorrhjulet. Det var riktigt, riktigt bra!

Men som sagt nu känns semestern långt borta… Det är mycket nu, alldeles för mycket, så man får försöka påminna sig om semestern och hitta lyckan och glädjen i vardagen. Hitta den Mentala näringen någonstans i ekorrhjulet för att inte drunkna i måsten och för myckét.

Då är det siperlyxigt att ha barnen. För man får ju hjälp med att hitta glädjen och vardags näring med hjälp av barnen.

I morse när jag lämnar på skolan kommer sonen fram och säger jag har ritat något till mig på motorHUDEN. Man är ju tvungen att skratta lite åt barnets logik. Det är klart att bilen och dess motor har en hud!

Vem blir inte lycklig av en glad gubbe på Motorhuden?

Dessutom fick jag extra många pussat och kramar idag för sonen behövde fylla på sa han 🙂

Så nu klarar jag kanske dagens ekorrhjul när jag fått stanna upp lite och hitta glädjen för dagen!

Ha en bra dag!
Jenny