Jag springer ibland, och då menar jag inte bara till tåget. Utan löptränar som det lite snitsigt heter. Jag är inte bra, men det går i alla fall, och främst tycker jag det är skönt och mentalt avstressande att springa.
Jag kan också konstatera att jag oftast inte blir bättre, men å andra sidan försämrar jag mig inte heller 🙂
Under vintern är det för mig lite svårt att springa ute. Efter 3 knä operationer rör jag mig ibland som en tant som är rädd att bryta något så att utmana mig blir inte min grej.
Så i vinter har det löpts på gymmet. Det är ju skönt och lätt. Man kan titta på TV samtidigt och ställa ifrån sig vattenflaskan och dricka när man vill. Jag är ju inte heller direkt orolig att göra mig illa. Temperaturen är alltid det samma och blir man för varm så sätter man på fläkten.
Det som är tråkigt är att när man är inomhus kan folk titta på en och skratta i smyg över ens löpstil. Man har inte direkt en underbar utsikt och frågan är om terrängen är så utmanande?
Utomhus å andra sidan så har vi ju olika väder, som också kan påverka viljan att ens gå ut. För kallt och för varmt. Det finns dessutom terräng som man kan snubbla på.
Däremot så finns det mycket vackert att titta på i naturen, ingen ser dig och du kan komma in i en tyst flow av att det inte är något som stör dig. Backar upp och ned gör det jobbigare och antagligen förbränner jag mer…
Så visst det finns för och nackdelar med båda. Lägen då det ena passar bättre än det andra. Det viktigaste måste ändå vara att man faktiskt gör det 🙂
Men om man bara tittar på bilden, vilket val gör du?
Ha en fin kväll!
Jenny