Piss, Piss, Piss

Jag försöker ofta vara glad och positiv, men vissa dagar tar det kanske mer energi och blir ändå inte bra.

T ex söndagen började underbart! Vi fick lite extra barn som sov över i lördags, men trots att det var 3 barn extra så var det inga problem. Pojkarna lekte med lego, och tjejerna lyssnade på klassik musik och myste framför brasan.

Vi åt en god frukost.

Efter ett tag och när alla åkt så tog jag ned mig sonen på en mysig höstprommenad. Vi plockade äpplen och letade blad.

Vi träffade de snygga lammen och matade med äpplen.

Men mitt i promenaden fick jag migrän, och hade förstås inga tabletter. Så när jag väl får dem är det nästan för sent och jag vet átt jag kommer få ett värre huvudvärk än om jag tar tidigt.

Dessutom fick jag den sorten som gör att man kräks. Jag är ju inte vann vid detta längre då jag nästan aldrig får migrän längre.

Men lite lagom däckad går jag på söndags middag hos mina föräldrar, som gjort super god mat till och med hemlagad glass, men det gick uppochner ned eftersom jag om vartannat mådde så illa.

Mitt i detta börjar också katten må dåligt, hon kräks och mår allmänt dåligt.

Efter att ha sovit ett par timmar så mådde jag lite bättre, men inte katten som börjar kräkas maskar. Jag vet, äckligt! Förlåt att jag berättar, men det är galet vidrigt!

Tack och lov kom min snälla kattkunninge granne och kompis över och tittade på katten och hjälpte mig ge den mask tablett. Mycket tacksam för den hjälpen!

Måndagen börjar ju inte heller som en dans då dottern är på ett jäkligt humör, inget är bra! Usch!

Får i alla fall en tid hos veterinären. Hon mår verkligen inte bra så det tar in henne under dagen.

Dagen flyter på bra, tills det är dags att hämta lilla kissen…. Hon är då så dålig att vi måste vidare till sjukhuset med henne, de vet inte heller vet vad som är fel. Så varsågod 3000 kr fattigare och jag får åka iväg till sjukhuset och fortsätta äventyret.

Lilla misse, vi fick spendera hela kvällen där med de ena provet efter det andra och hon var så hängig, men ville ändå gosa lite med sin matte. Det var så jobbigt att lämna henne där. För man vet ju inte vad som händer inatt.

När jag äntligen kommit hem efter en delikat middag på macken…

Så nu hade jag tänkt tvätta och städa undan, men när jag kom hem var dottern otröstlig och ville få mig att lova att vår lilla misse skulle överleva, och när jag inte kunde det hulkade hon ohämmat så att jag ville lova, men jag vet att det ska man aldrig göra för det kan verkligen bita en i baken.

Nä, så så roligt har senaste dygnet inte varit, men nu kan det förhoppningsvis bara bli bättre?

Fast jag vet ju att det också kan bli mycket sämre, och att telefonen när som helst kan ringa under natten. Så jag undrar om jag kommer kunna sova…

Dessutom så är jag så grymt tacksam att mina snälla föräldrar tog barnen. Det hade ju inte varit en bonus att ha dem med en sjuk katt i ett litet rum i 4 timmar. Komma hem vid 21.00 och försöka fixa mat och läxor. Nä utan dem hade kvällens aktiviteter inte löst sig, så massor av tack kramar till dem.

Nu ska jag försöka sova.

Vi hörs imorgon och håll tummarna!
Jenny