Övning i chipsätning

Helgen har faktiskt bjudit på massor av lugn och ro. Det kan man knappt tänka sig så här strax innan jul, men det var underbart.

Lördagen bjöd på lite lagom långsam städning och familjemys. På eftermiddag satte vi på vårt senaste inköp ”Toy Story3”. Till det blev det chips, popcorn och ostbågar. Nu tänker ni, oj då åt du allt det där? Nä, ni behöver inte vara oroliga jag åt ju inget av det där. Bubbelvatten och nötter blev det för mig.

Däremot så gjorde jag något jag inte gjort på länge. Sonen hade nämligen valt ut en påse med chips, men 50% mindre fett. Han brydde sig nog inte om det, utan det var nog färgen på påsen han gillade. Ärligt, att det är 50% lägre fett  låter ju så fint, men så tittar man på påsen. 430 kcal för 100 gram. En påse är på 250 g. Det får en ju först och främst att inse att det är sjukt onyttigt att äta chips. Jag menar om 430 kcal för 100 stackars gram!

I alla fall så tänkte jag att jag tar några stycken bara, bara för att smaka hur det smakar. Hur brukar det sluta för er? Ja , för min del brukar det sluta med en tom påse chips och ett dåligt samvete, men vet ni denna gång tog jag 5 chips och sedan sa jag att det får räcka och la ned påsen. Hur det gick till vet jag inte, men jag är så glad. Helt oväntat så kände jag efter och kom  fram till att det inte är värt att träna en halvdag för att förbränna påsen.

Med det sagt så kan jag lova att jag inte kommer utmana mig själv igen. Chips är för min del off limits.

Söndagen blev inte heller så väst mer produktiv. Jag gick till sopptunnan ett par gånger, men det var dåligt väder. Hade även införskaffat lite pyssel som jag och barnen skulle göra. Så det blev snögubbe skapande. Så här i slutändan så är ju det mest mamma som pysslar. Det här setet hade lite svåra delar att göra som litet barn, sedan tappar de ju lite koncentrationen, men ganska fint blev det.

Kanske inte så likt mallen för hur de skulle se ut, men huvudsaken är att man har skoj…

Sedan blev det helgens crescendo, julbord med familjen.

Som sagt det finns inga bilder från själva julbordet, främst för att man inte hinner när man är på julbord med barn. De var i alla fall duktiga, men de är inte så intresserade att bara sitta stilla. De frågade ”Vad händer nu?”. Tja,. älskade barn, det är liksom detta som är hela grejen, att äta tills man är så mätt att man vill kräkas, sedan åker man hem och jäser… Så nej, de tyckte inte att det var så roligt.

Sedan gjorde vi precis det som jag beskrivit, åkte hem och jäste. Som sagt en skön helg, utan stress. Nu känns i och för sig julen ganska nära, men i år satsar jag på en opretentiös och avslappnad jul. Jag och mamma bestämde till och med att det inte blir någon dessert, utan bara kaffe och choklad. Det känns alldeles underbart!

Helgen avslutades med en liten Jenny stund i badrummet, lite ansiktsmask, hårinpackning och andra tjejgrejer i samma genre. Det är ett superbra sätt att avsluta veckan, men också ge lite fokus och mental styrka inför den nya veckan. Man skulle ju kunna säga att man är ganska snygg också.

Kom på en roligt minne med julen, eller näää det var inte så roligt, men ett speciellt minne. Julafton 2004 så åt jag ett mastigt julbord som gjorde mig inte bara illamående, utan också så sjuk att jag inte kunde stå eftersom jag trodde att smärtan i min mage var en indikation på att något gått sönder. Jag fick troligtvis mitt första gallanfall. De som haft det vet att gör galet ont. Jag var så dålig att jag fick åka till akuten mitt i natten. När jag kommer dit så möts vi av en kvinnlig läkare med tomeluva och julgranskulor i öronen. Hon ställer lite frågor och klämmer lite, sedan kommer en syster och tar lite blodprover. Då började jag må lite bättre. Efter ett par timmar kommer vår tomte in och börjar gå igenom listan med alla saker jag inte hade. Hon går igenom en lista och läser bara från a till ö. Mitt i detta säger hon, graviditetstest, positiv och fortsätter sedan läsa vidare i sin lista. Jag och maken tittar på varandra och undrar båda om vi hörde samma sak.  Betyder inte positiv att det är en bebis? Vi ber henne backa och det visar sig att ”God jul, ni väntar en bebis”! Det kan man väl säga är en superbra julklapp!?

Sedan vill jag tacka för alla svar på min ”Fabulous” mössa! Mössan  behålls på med stolthet, om någon tycker att den är märklig så får de gärna fråga!

Nu ska jag vila lite för imorgon blir det skolavslutning i kyrkan och julbord med mina gulliga tjejer på jobbet.

Julen bjuder på en hel del mental näring glöm inte att njuta…

Jenny