Idag fick jag vara med i Metro! En kompis skickade en bilden.
Skojigt, men fortfarande lite ovanligt att se sig i tidningen som ett exempel på någon som lyckats.
Vilken tur att jag inte gått upp! Ja kanske 1 kg, men det räknas knappt. Men ärligt, vilken ångest jag skulle haft om jag gått upp allt.
Jag menar att det har ju trots allt gått 3 år nu. Många som gått ned mycket i vikt går ju upp det igen, eller hur?
Så reklamen ljuger inte och det är jag så glad och tacksam för.
Ni vet, ibland glömmer jag bort min resa. Jag är ju mitt i livet och lever på enligt det jag lärt mig. Ärligt så tänker jag inte så mycket alls på min vikt längre.
Ibland tycker jag att jag ser plufsig ut, oftast veckan innan, ni vet. Ibland känner jag mig kanske lite svag och otränad. Det är ok, för jag rör på mig och kommer axla på med träning snart. Klart jag kan bli arg på dåliga mat dagar, som den värdelösa dagen igår, men i det stora hela så flyter livet på. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag är nöjd.
Så det får jag säga är en lyx, att ha ändrat sin livsstil så att man inte ens tänker på det.
Så dyker en artikel upp i Metro och jag påminns om den otroliga resa jag gjort och det arbete som jag valde att lägga ned på mig själv. Tid som jag aldrig ångrar. Att jag satsade på mig själv.
Undra vem eller vart jag varit om jag inte gjort min Xtravaganza resa? Jag tror faktiskt mitt liv hade varit ganska annorlunda.
Så till er som kämpar. Kan jag kan ni!
Till er som nått era mål! Sträck på er och ge er beröm, men glöm inte att sätta upp nya mål.
Heja heja
Xtravaganza Jenny