Modig eller korkad?

Ja, det
var många föräldrar som kallade mig modig igår, eller så menade de korkad…

I
slutändan så kändes det som kalaset gick bra, alla barn hade roligt. Det var
ett par tårar, men de gick att lösa och alla barn kom helskinnade hem.

Jag
hade aldrig klarat det utan min mamma, pappa, Annie, Patrik Tessy och Jessica! You saved my day så massor
av tack pussar och kramar till er! Så, det är mitt tips. Ska ni någonsin göra
något så galet som ett discokalas för 40 barn så se till att få hjälp annars
går det inte…

Smarriga Cupcakes gjorde jag till alla barn…

Däremot
vet jag att om jag hade varit den gamla Jenny, så vet jag inte hur mycket jag
hade ätit igår! Eftersom det blir så stressigt och man inte hinner med att äta
så är det mycket troligt att jag hade stoppat i mig godis, chips, popcorn och
druckit läsk. Säkert inte så lite heller. Hur ska man förbereda sig på sådant!

Däremot var jag väldigt discodisco som ni kan se…

Däremot
när vi städade efter och klockan var efter 20.00 så fick jag äntligen tid att
dricka min melon och passion shake och det var i grevens tid när det funnits så
många utmaningar så var det bra att få i sig något.

En
annan skojig grej som jag faktiskt fått höra de senaste dagarna som jag tänkt
på är att jag får mycket komplimanger att jag är så fräsch, ser fantastiskt ut
och säkert 10 år yngre! Nu menar jag inte att jag ska klaga på att jag får
komplimanger, men det jag undrar är om man generellt tyckte att jag inte var
fräsch och fantastiskt när jag vägde 20 kg mer? Är inte tjocka människor lika
fräscha i andras ögon? Så nu har jag bestämt mig för att välja den positiva
synen på detta och inte tänka för mycket och det är klart att kurviga kvinnor
kan vara hur vackra och fräscha som helst. Så som jag ser det så är det inte
viktminskningen de lägger märke till. Jag tror att jag nu utstrålar något
annat! Kanske lite lukt av det försvunna självförtroendet och att jag kanske
lägger ned lite extra energi på mitt utseende nu. Det är nog så att jag är förändrad
inuti också, och att det syns på utsidan. Det känns så.

Som
sagt komplimanger kan man aldrig få nog av!

Sedan
var det där med foton och fester som varit något av en fobi. Det finns bilder
på mig från så många kalas där jag skäms när jag tittar på bilderna. Där man kanske
till och med undviker att vara med på bild för att det inte är roligt. Men å
andra sidan vill man inte vara med på bilderna heller för man vill ju att det
ska synas att man var med.

Igår
kväll när vi tittade på alla bilder från kalaset så kände jag för första gången
på länge att oj, där är en normal människa som roar sig. Det är en trevlig
känsla, att känna sig normal. Nu har jag ett par veckor på mig att bli
Fabulous! För om två veckor blir jag 35 år!

Jo, en
annan kul sak som hände idag. Eftersom det är lördag så är det den dagen man
hinner göra massor av saker och handla det som behövs för veckans alla kommande
projekt. Idag fick jag äran att åka till det lokala byggvaruhuset för att
handla lite ”byggargrejer” som jag kallar allt…

Jag ska
alltså handla något som heter 100
cm muff(!). När jag väl är i butiken så får jag veta att
det inte är alls det jag vill ha, utan jag ska ha två nipplar. Jag går alltså
in i butiken för att köpa 100
cm muff och kommer därifrån med två nipplar. Alltså, det
är möjligt att felet är min fantasi, men vem är det som hittar på dessa namn?
Har man inget råd där man får rösta om det är lämpligt, eller inte?

I
vilket fall som helst så fick jag mig ett gott skratt!

Just,
det nu börjar ju jag se fram emot nästa fas, som förstås innebär mat, men också
mer Rörelseglädje. Jag har ju legat lite lågt med det under helfarten. I
fredags gick ett mail ut att tjejerna på jobbet ska springa Vårruset den 1
juni. Jag har inte gjort det sedan jag var 23 år , så i år kanske det är dags
igen? Det kan kanske vara en bra utmaning och ett bra mål. Det enda som oroar
mig är om jag rent fysiskt klarar att springa med mina knän. Jag ska tänka lite
och sedan kanske provspringa innan jag tar ett beslut.

Hoppas
det inte är för mycket 35 års kris att börja springa. Jag vill inte att det ska
bli en sådan grej där man måste bevisa att man fortfarande är ung. Jag vill
springa för att nästa fas efter vikt nedgången för mig är att komma i form. För
att gå ned i vikt är för mig inte samma sak som att vara i form!

Så nu
ska jag ha lite lördag, kanske lite film i sängen och ge mig lite Mental
Näring. Imorgon blir det ett litet kalas för de närmaste så det blir mer tårta
och gott att stå emot…

Trevlig
lördag!

Jenny