Jag känner mig ganska trött och utan energi. Inte deppig, men ingen lust.
Så kan det vara ibland och när jag känner så är det viktigt för mig att jag lyssnar och inte pressar mig. För det är inte ofta jag känner så här, och om jag gör det gör jag bäst i att lyssna.
På vägen hem köpte jag mig en latte. Dels för att jag var trött och extremt kaffesugen,men lite för att peppa upp mig med något som känns lite lyxigt.
Samma kände jag idag när det fanns jordgubbar på jobbet. Uppiggande.
Men ett av mina största problem och anledningen till att jag var överviktig bar att jag använde mat på andra sätt än att just äta. När jag var stressad, orolig eller arg så åt jag. För mat lugnade mig.
Idag är jag verkligen stolt när jag säger att jag inte gör det, men att man ibland vill unna sig något som en belöning.
Om jag ibland gör det, så blir det möjligen en latte eller kanske jordgubbar. Förr kunde det bli en 250 grams chokladkaka och en burk cola.
Så mycket har hänt med hur jag tänker kring mat och mitt förhållande till mat.
Maten äger inte längre mig. Jag gör mitt val.
Hur tänker du? Finns det situationer, som glädje, stress, tristes eller sorg som gör att du äter? Situationer då du känner att du inte själv bestämmer över ditt intag? Eller har du liksom jag haft dem och kommit över dem och hur gick det till?
Det här är ett mycket intressant ämne och för min del är jag säker på att detta var en av de stora orsakerna till min övervikt och anledningen till att jag idag inte gör på detta vis heter delvis Mental träning. Att lära om sitt tänkande, men också Mental näring. För det är viktigt att hitta saker som ger samma känsla s maten tidigare gjorde. För min del att hitta stunder i vardagen som ger energi som gör att jag inte fastnar i negativa banor och stress som utlöser ett onaturligt ätande.
Det är härligt att säga att jag gjort en förändring och jag är nyfiken på vad du tycker.
Hej hej
Jenny
Det wow! när man inser att det är man själv som bestämmer vad man skall äta, när man skall äta för att inte tala om när man upptäcker varför man skall äta. Detta låter väldigt banalt men för mig har det betytt mycket och betyder. Jag själv väljer, vilket innebär att jag är medveten. Jag tror att för många överviktiga (så som jag själv har varit) så tänker man inte….(låter banalt det också) vad jag försöker säga är, om man är överviktig utan att ha BESTÄMT sig för att bli normalviktig, så spelar det hela ingen roll, på alla sett. Övervikten sitter i huvudet. Detta med att bestämma sig, ta kontroll över sitt liv, inte bara flyta med, flyta på som är så mycket lättare, det kräver inget, gör att man 1) bestämmer sig = lyckas med att gå ner och stanna på en hälsosam nivå, 2) flyter med = man tar inte besluten…
Du är jätte duktig! Framförallt idag, tycker jag du är duktig med intressanta blogginlägg och att du fortsätter att dela med dig. Stor eloge till dig!
Hur kan man få de som är överviktiga att förstå att det i första hand måste bestämma sig? Kan vi lösa det så blir många glada och vi andra rika på många sätt! 🙂 Ha en fin fin dag i morgon.
Kram
Susanne
Tack Susanne för dina snälla ord. Ja, det är rikigt galet när man upptäcker att man faktiskt bestämmer , och att man har gjort en förändring. Det är verkligen inte banalt och jag förstår dig verkligen. Men det är en stor fråga om hur man får en överviktig att bestämma sig, för det måste nu komma från en själv. Jag var helt ointresserad av andras åsikter om min övervikt, och kankse till och med ointresserad av vad andra sa för att motivera mig. Det fick mig kanske att stoppa huvudet i sanden ännu mer. Men jag håller med det vore intressant att veta hur man kan motivera överviktiga att bestämma sig. Jag kommer nog skriva ett helt i lägg om detta för fet är ett jätte spännande ämne! Kram kram Jenny
Jag känner igen mig i det du skriver. För mig är både sorg, stress och glädje kopplat till ätande. Det är så svårt att komma ifrån. Jag måste hitta andra sätt att hantera det tråkiga och fira det roliga.
Det inspirerar mig att läsa din blogg.
Kram
Tack Hanna! Så är det, och det är därför det är så viktigt med Mental träning. För att lära sig att tänka om, för annars är man ju samma person på insidan oavsett hur man ser ut på utsidan. En mässinska som gör precis samma val för att man ahr saker i bagaget som påverkar en. Det är intressant vilken skillnad det mentala gör på en viktresa! Kram Jenny
Det där är mitt problem, jag äter när jag är stressad. Försöker jobba med det, det går upp och ned i perioder. Även om jag bestämt mig för att ”ta makten” över mitt ätande, så kommer det veckor ibland då jag inte ens tänker, utan skjuter upp mitt beslut till morgondagen. Äter också ibland för att ”glädja” andra, hur dumt det nu än låter. Tar tre kakor istället för en, för att inte verka tråkig. Jag hör ju själv hur dumt det låter… Att lära sig äta på ett sätt som är bra för en själv handlar om självrespekt, och att också bli kapten på sitt eget skepp, tror jag…
Fast Petra, det första steget har du ju tagit. Du vet att du gör det av fel anledning, t ex av stress. Det gör ju att du kan förändra ditt beteende! Du har ju även redskapen och se bara framåt så är du snart kapten över hela skutan! Kram Jenny