Ja, jag kan inte vara annat nu när min fina lilla tjej vann en talangtävling!
Det var så många bra och duktiga barn som var med så jag förstår att det var svårt att välja!
Nu är jag ju alltid stolt över min dotter, och även om hon kommit sist så hade jag ju varit det, men när hon skickade sms idag och när jag sedan hörde hennes glädje så började jag nästan gråta. Så jätte stolt.
Mest stolt att hon lyckades ta sig förbi den otroliga nervositeten som hon tampats med och som fick henne att gråta av besvikelse igår när hon själv inte tyckte genrepet blev bra. Fast hon var jätte duktig.
Allt jobb som hon lagt ned på att öva och öva på att våga och en mamma och en pappa som har det svåra jobbet att peppa och tipsa men inte pressa.
En svår balansgång vill jag lova.
Dessutom har hon sagt stor press på sig själv också, vilket kanske är bra om man vill bli bättre, men oerhört svårt när man inte själv känner att man når det man satt upp.
Jag har ju varit på henne om att hon skulle öva också, för jag anser att jag ska man vara med tycker jag att man ska öva, öva och öva igen. För då vet man att hur det än går så har man gjort sitt bästa! Då är man också bättre rustad mot nervositet tänker jag.
Sån mamma är jag. Säkerligen tjatig och jobbig, men nu känner jag inte att jag skulle gjort på något annat sätt heller.
Nu blir det i alla fall att åka förbi ICA och hämta upp en tårta för att fira denna stora stund , och säkerligen gråta lite till när jag träffar henne och får krama min super duktiga tjej.
Hej hej
Jenny, en super stolt mamma 🙂
Åh vad roligt, förstår att du är stolt! 🙂