Ja, egentligen, i teorin så är det super enkelt. Du behöver göra dig av med fler kalorier än du stoppar i dig.
Klart, tydligt och busenkelt.
Problemet är väl hur det fungerar i praktiken. Det är inte lika självklart och busenkelt, för mig i alla fall…
Jag har nog gått upp kanske 4kg, och jag är väl medveten om vad jag ska göra och hur. Jag skulle kunna komma med bortförklaringar i stil med att jag är ute och reser mycket, hinner inte till gymmet. Träningskläderna är inte tvättade och det är oartigt att tacka nej till fika när någon bjuder.
Fast, egentligen är det inte svårt alls. Det är bara dåliga ursäkter och det är trots allt jag som väljer!
För även om jag inte hinner gå till gymet och äta en medtagen välbalanserad matlåda, så kan jag välja att vardagsröra på mig, och hitta bra alternativ på maten även om man har ont om tid. Man kan ju också välja bort att äta semlor till exempel 🙂
Så det är bara att fokusera, och sätta upp ett nytt mål. Just nu har jag inget, och det är bra att ha något att sträva efter, så jag måste klura lite dock.
Så här är det för mig, att gå ned i vikt var mycket enkelt, men för att hålla den får jag jobba. Jobba med alla delar av hur mitt liv ser ut för att kunna göra en permanent förändring. Där är utmaningen, att aldrig känna sig färdig utan att hela tiden testa sig fram.
Jag vet att det låter lite trist att säga att man aldrig är ”färdig”, men jag menar bara att en livsstilsförändring tar tid och att man behöver lägga ned energi. Dessutom blir man ju i omgångar påhälsad av gamla Jenny och hennes vanor, som man behöver motarbeta.
Nä, det är klart att det inte är en baggis att hålla vikten, men om man är medveten om jobbet och inte sticker huvudet i sanden så är det helt klart möjligt.
Viktigt för mig också är att inte få panik för att man tappat bort sig, och få dåligt samvete. Det är bara upp på hästen igen 🙂
En extra stor kram till er som kämpar på där ute, vare sig du kämpar med Xtravaganza, LCHF, GI, 5:2 eller bara kör själv, heja dig! Du äger för du har tagit ett beslut om att det är dags att göra en förändring. Det är verkligen en bra början.
Hej hej
Jenny
Ja, i teorin är det ju jätteenkelt, och för den som aldrig varit överviktig är det kanske också jätteenkelt.
Innan jag blev gravid hade jag också gått upp ca 3kg ungefär. Sen är det ju så att om man tittar på undersökningar om viktnedgång, så oavsett metod att gå ner i vikt, verkar väldigt många gå upp lite efteråt. Det är kanske helt enkelt mänskligt. I vilket fall så om jag gått upp 3kg och sen legat still där ett par års tid så är det ju ändå sjukt mycket bättre än att ha gått upp allt och lite till.
Sen kunde jag ju inte hålla nere vikten som gravid tyvärr, men nu betar jag av gravidkilon lite i taget, det går stadigt neråt i lagom takt.
Ja, ett pågående arbete livet ut som du skriver, så är det och det måste man inse… Du har ju klarat det i flera år nu, fantastiskt! Jag jobbar hela tiden med mig själv och mina känslor och analyserar varför jag äter som jag äter… En intressant resa!