Morgonen började så bra. Vår lilleman kom in vid 5 när han varit på toa. Han kom med sina snuttar och gosar in sig, ligger närma, närma. Vågor av kärlek slår emot en, och man kan knappt beskriva hur mycket man älskar sina barn.
Maken fyller dessutom år så vi grattar honom och jag hittar en jätte fin hjärtebrosch på nattduksbordet som min fina dotter gjort.
Barnen får en film, Sammys äventyr 2, med ett löfte om familjemys på en tordag! Popcorn och film. Är det alla hjärtans födelsedag så är det…
Sedan kommer jag på att jag lovat att tvätta ett plagg till dottern, med betoning på LOVAT.
Jovisst, hade jag tvättat den, men glömt hänga in den i torkskåpet! Jäkla skit!
Men det var så mycket igår, problem med bilen, handling, sy en trasig overall, rengöra lite variga hål under tvång, leta efter en present, skicka ett par måste mails, och där emellan hinna med lite middag.
Så, nä, att hänga upp detta enda plagg var som bortblåst från min hjärna. Inte ett spår.
Det skulle ju straffa sig. Dottern blir bölig och deklarerar att hon inte ska gå till skolan.
Jag försöker lirka och vara en god förhandlare, men till slut brister det när jag för 1000:de gången hör ”jag tänker inte gå till skolan”
Ärligt? För att ett plagg inte finns?
Så, jag erkänner, jag höjde rösten väldigt mycket, kastade ett par byxor på golvet och smällde igen dörren, hårt! Japp, jag uppförde mig som ett barn.
Dessutom har jag tappat rösten, så att misshandla rösten som jag gjorde idag, gynnade den verkligen inte!
Dottern låser in sig på toaletten, och till slut får jag ut henne, med lirk och hot.
Jag får då också veta att jag förstört alla hjärtans dag för all framtid, och att enda anledningen till att jag älskar henne är för att jag är mamma och att jag måste det.
Men den goda nyheten var att hon klätt på sig…
Så visst så känner jag mig som en dålig mamma som blev arg, men vad har man för alternativ när man försökt på andra sätt.
Skulle hon få varit hemma? Det känns ju verkligen inte som ett alternativ.
Lätt att vara förälder är det inte, det är gott och ont, men älskade lilla dotter. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och mer därtill. Inte bara för att jag är din mamma. Jag älskar dig för att du är en underbar människa. Du är snäll, omtänksam, rolig och full med kreativa idéer. Du är helt enkelt underbar tjej och vad du än gör, och hur många gånger vi ens bråkar om fåniga dumma kläder, så kommer jag älska dig, villkorslöst! Puss på dig min lilla älsklig, för mamma älskar dig på riktigt!
Hoppas ni har haft en bättre start på dagen, och har ni haft en morgon som mig så kan det ju bara bli bättre!
Hej hej
Jenny
Titta vilken fin brosch som dottern gjort! Den ska jag ha på mig hela dagen!
Mornar av det slaget är nog vardag i de flesta familjer emellanåt, det är jobbigt när man har bråttom bara… Vi hade en liten fight med en tjej som vägrade ta på sig pyjamas här igår kväll till exempel. Men ni får säkert en jättemysig filmkväll ikväll istället! 🙂