jan 152011
 

Hahha, i flera dagar har jag hört ett rykte om att jag är med på xtravaganzareklamen på TV. Jag visste ju att det skulle ske, men inte när eller direkt hur.

Men tror ni att jag sett den själv? Nä! Idag tittade jag på Let”s dance samtidigt som jag rensade garderoben. Upptäckte lite roligt nog att en kavaj i storlek 40 var pösig! Det trodde jag var omöjligt!

I alla fall så var jag ute ur rummet i kanske 30 sekunder och när jag kom tillbaka in i sovrummet såg jag bara loggan.  Så jag missade förstås den! Kan inte någon berätta vad det är för bilder och vad som händer? Jag är så nyfiken att jag kan spricka.

Dessutom så ska min bild finnas i en del andra kampanjer och i tidningar, men jag har inte sett det heller, även fast jag har hört om folk som sett den…

Så kanske lite känd, men inte så vitt jag vet…

Något jag vet att den här tjejen inte är så känd från TV i alla fall:

Jag får en känsla av att bilden skiljer sig lite från reklamen, men ni kan ju tänka på denna bild nästa gång ni ser reklamen.

Jag hittade den idag när jag la in min presentation på datorn. Den är tagen på min födelsedag 2009. Det var dagen då jag bestämde mig för att det var sista födelsedagen jag skulle vara överviktig.

Men inte kunde jag tro att ungefär 2 år efter skulle jag vara med i en TV reklam och inte bara vara normalviktig, utan också ha varit det i över 9 månader!

Så kan jag kan ni!

Vi ses i Kalmar på söndag!

Jenny

 Inlägg av kl 00:22
jan 132011
 

Fast inte riktigt än. På lördag morgon åker jag till Kalmar. Det är långt bort, men jag har blivit inbjuden av Nordic Club i Kalmar för att ha en inspirations föreläsning på söndag kl 10.00 och det ska bli jätte roligt.

Det är faktiskt en liten ny hobby jag fått. För ett år sedan skulle jag nog inte ställt mig och och sagt hej på er lyssna på mig, men nu tycker jag att det är så roligt. Bara att veta att man kanske bara motiverar 1 person och få dem att förstå att kan jag så kan dem, så är det värt det. Till och med att sitta i en bil en hel dag. Så nu är det tusan mig bäst att någon blir inspirerad!

Hoppas att det kommer några bara. Det är alltid det man oroar sig för, att inte en enda männsika dyker upp. Fast o andra sidan oroar man sig för att det kanske blir jätte många så man blir nervös för det…

Så i slutendan är det bästa nog bara att strunta i att vara nervös och bara ser fram emot att få berätta om min resa.

Så nu hoppas jag att ni kommer och att ni tar mer er lite vänner och familj som känner att 2011 är deras år.

Ni kan anmäla er i receptionen på Nordic Club i Kalmar

NORDIC CLUB
Koppartorget
392 32 KALMAR
0480-150 66
0739-821460
www.kalmar.nordicclub.se

Vi ses hoppas jag!
Jenny

Ps, så här kan det se ut när jag pratar…

 Inlägg av kl 22:16
jan 122011
 

Tja, med dessa 3 ord kan man sammanfatta min eftermiddag. Hade tänkt jobba över idag då jag har ganska mycket att göra, men planerna ändrades för plötsligt kommer en jobbarkompis och meddelar att alla måste ut på en gång för det brinner. Det går inte något larm eller något, men man vet att det bara är att dra. Kommer ut i trapphuset och det är rök och luktar hemskt, men man måste ju ner. Det visar sig att det brinner på gården och vårt hus är inplastat för fasadrengöring och plasten har börjat brinna. Man ser elden och det lukten är inte bra. Kommer i alla fall ut och man börjar kolla sig omkring att alla är ute, samtidigt som polisen och brandkåren kommer. Det går ett rykte om gasolflaskor på gården så man känner ju ingen önskar att stå så nära…

Ser att min sons gudmor inte är på plats utanför och får panik, men inget att oroa sig för hon hade tack och lov gått för dagen. Skönt!

Det lustiga är att jag har varit med om såååå många brandövningar hit och dit, förberedda och oplanerade för att det varit något fel. Men idag, när det är skarpt läge då går det minsann inga brandalarm. Kanske för att de inte sitter några i trapphuset? däremot kan jag säga att en arbetskompis som säger ut en att gå på en gång går lika bra, men man vill ju gärna känna sig trygg med brandvarnarna…

Så jag gick hem. Jag vet inte alls hur det gick. Lite skakis var jag och nu sitter jag och undrar hur man gör imorgon. Jag antar att man åker till jobbet som vanligt.

Hoppar på tåget hem och så roligt och ovanligt så blir det signalfel, men kommer väl hem 15 min sen ”bara”. Sedan upptäcker jag att tydligt har det snöat hemma en si så där 10 cm snö. Hittar bilen och försöker gräva fram den. Det tog jätte lång tid för det var verkligen galet mycket snö, och lite svårt att köra i det också.

Så inte den bästa eftermiddagen!

Då slår det till! Jag är hungrig och ska in och handla lite och då vill jag instinktivt köpa något onyttigt. Lilla hjärnan säger att Jenny du har haft en så jobbigt dag i dag. Köp bara en liten liten bulle så kommer du inte vara lika skakis. Lurigt eller hur? Det är som hjärnan vet när jag är svag och försöker komma åt mig!

Men ärligt, det gick inte. Jag vill inte falla för den typen av beteende. Jag är klar med det!

Så jag gick ut med mina bestämda produkter och inte med något onyttigt! Kan man säga 1-0 till mig?

Vi hörs!
Jenny

 Inlägg av kl 23:04
jan 112011
 

Min son är ju självklart den underbaraste pojke som finns. Så är det bara. Han är också en kille som är rolig och fundersam och idag när jag läste god natt saga för honom tänkte jag att nästan alla barnböcker jobbar med ”Mental Träning”. Vad är rätt och fel och hur ska man vara och göra för att vara snäll. Dessutom ska man lära sig att inte vara mörk rädd, eller gå på pottan, eller andra nyttiga saker som är bra för barn att lära sig. Kanske på ett bättre sätt än att mamma tjatar 2000 gånger att pottan är JÄTTE BRA!

Sedan kom jag på att det fungerar. Sonen gillar inte att borsta tänderna. Det gör kanske inte barn, men vi  har en bok som heter ”Busiga bebben borstar tänderna”. Vi har kanske läst den 4 kvällar på rad, på hans begäran. Den är lite kuslig och om man inte borstar får man självklart fula tänder och tandtrollen kommer med sina BORRAR och hackar sönder tänderna.

Idag så fort vi läst klar boken tittar han på mig och säger. ”Nu måste jag gå och borsta tänderna!”. Då är det bara att hänga på. Budskapet har gått in.

”Mental Träning” alltså. Han behövde höra boken uppreppade gånger för att ta in informationen och faktiskt göra en förändring som är rätt och bra.

Samma som händer med oss när vi kör våra Mentala Tränings spår. När vi ligger där och lyssnar och upprepar för oss själva om och om igen att vi kan och att vi är bra och att vi inte behöver använda mat som något annat än som mat så går det in.

För på mig har det fungerat. Jag gillar fortfarande mat, men jag äter inte för att jag är ledsen eller stressad. Jag har tränat bort det beteendet.

Kanske inte lika snabbt som på en 5 åring, men att upprepa saker har sin vinst och förändrar dig och ditt tänkande.

Så om ni inte lyssnat på den Mentala Träningen idag kanske det är dags?

Ha en bra kväll!

Jenny

 Inlägg av kl 23:05
jan 102011
 

Först måste jag skicka massor av miljarder av tackkramar för alla fina kommentarer jag fått efter mitt 1 års firande! Det har varit härligt och nu är det bara att fortsätta så här i resten av mitt liv.

Just nu är det lite jobb för mig för efter helgerna så har jag unnat mig  lite mer, och det har varit veckor fyllda med mycket socialt umgänge och middagar förutom allt julande och nyårsfirande.

Däremot så fick jag och maken en härlig liten weekend tillsammans i helgen. Barnen hade min sons underbara gudföräldrar ställt upp att ta. Det är alltid jobbigt att be vänner som själva har barn. För man vet att om de redan har två barn och så lägger man till två så saknas det två föräldrar så att säga. Men det var så snällt och jag tror att mina barn har uppfört sig, eller vad säger du Annika?

Anledningen att vi fick lite tid för oss själva var att vi var bjudna på ett vinterbröllop i Östersund. En liten mysig resa på 7-8 timmar. Nä, kanske inte jätte kul, men utan barn och massor av tid att prata utan att bli avbruten så bjöd det på Mental Näring.

Dessutom så bodde min make i Östersund när vi träffades så bland våra första träffar var där. Så det kändes lite mysigt och back to the roots.

Det värsta med bilresor är att det är svårt att hitta bra mat på vägen om man har lite bråttom. På vägen dit stannade vi på Max, men jag tog en kycklingburgare, bönsallad och ramlösa så det kändes ok. Värre blev det på vägen hem då det blev mos med korv på det enda stoppet vi hade! Inte så lyckat, men ibland är det svårt att göra val, och det hade kunnat bli ännu sämre val.

Väl framme i Östersund sladdade vi in hos en kompis till maken och hans blivande fru som bjöd på baconinlindad kycklingfilé med risotto. Mycket välkommet och trevligt efter 8 timmar i bilen! Det var en jätte trevlig kväll och paret som vi bodde hos ska också gifta sig till sommaren så då får jag se ett sommar bröllop i samma stad. Det ska bli spännande!

Eftersom maken och jag har fotofirma också så blev det lite jobb och bröllopsfotografering. Brudparet var mycket tappra! Vi tvingade ut dem i 10 minus och snö vid Rödöbron. Så vackert, men Ingrid, the Bride var otrolig. Hon traskade ut i sin coola klänning, med bara ärmar och bara såg ut som att det 20 grader varmt och sommar.

Jag kan säga att jag frös, men jag kände att det inte var läge att gnälla med fleecetröja, tjockjacka och termovantar…

Färgerna var svart och vitt och det var ett ovanligt och mycket läckert val av tema.

Kvällen bjöd ju förstås på mat också. Inledande västerbottenpaj. Ärligt, det måste vara den godaste pajen man kan bjuda på! Tur att man inte kunde ta om!

Därefter blev det en underbar närproducerad buffé. Rent tekniskt så gillar jag inte bufféer, mest för att man kan ta så mycket man vill, men det var så härliga val, god fisk och älg som var så mört. Valnötsbröd med närproducerade ostar. Samt massor av sallad som jag blandade ut med.

Nu kom jag på att det var kanske inte så snällt att prata om detta för er som går på helfarten just nu, men ni kan också se det som att för ett år sedan drack jag soppor och i år får jag äta buffé med måtta i och för sig, men livet handlar om val!

Så om du tyckte den bilden var läskig och jobbig så måste du hålla för ögonen nu, för här kommer ”tårtan”.

Bruden Ingrid har bakat den själv. När jag bakar cupcakes så brukar de se ganska ok ut, men inte kanske super snarriga inuti. Men Ingrids! De var helt gudomliga! Tänker vara snäll och inte berättar mer om dem, men jag ångrar inte att jag åt en.

Kan inte låta bli att lägga in en bild på dig och din klänning Ingrid. Hoppas du inte blir ond. Du var så himla fin!

Här kommer en bild på mig och bruden. Så är det att stå i skymundan, men det är värt.

Ett litet problem med bröllop är att det förutom mat finns både vin och drinkar, snackbord och nattamat! Alltså som ett minfält! Vin blev det par glas och 1 drink som jag blandade ut med bubbelvatten för den blev lite stark. Sedan hittade jag en skål med godis och massor av andra skålar med chips och grejer. Tog 4 bitar godis och sedan var jag faktiskt nöjd när jag kände efter.

Kvällens utmaning bestod däremot av tunnbröd som man fick göra egna klämmor av. Hade inte tänkt äta alls, men sedan hörde jag att det var hembakat tunnbröd och då var det bara att prova. Det smakar inte som i affären vill jag lova.

Som ni förstår så  har det varit många matutmaningar i helgen, både stora och små. Men det jag är mest stolt över är att jag faktiskt tänker till och inte en enda gång tänkte. ”Nu skiter jag i allt och bara svullar. ”Något som gamla Jenny säkert hade gjort. Om jag är stolt över alla val? Nä, kanske inte toppen nöjd, men jag tycker inte jag behöver stor skämmas och nu är jag tillbaka i vardagen igen och då blir det andra bullar.

Ja, man kom verkligen hem i vardagen. Natten till idag kom min lilla kille in i sovrummet och yrade och man bara känner att något är fel. Sedan börjar han kräkas. Lilla skrutten hade jätte hög feber och mådde verkligen dåligt. SÅ kl 2.00 på natten blev det omrokad i alla sängar och jag och lillkillen ”sov” själva i stora sängen. Eller som mamma till sjukbarn försöker man hålla koll och blunda lite så dagen har varit ganska tröttsam. Fördelen? Det är ju att man inte är så sugen på att äta något alls nu när man tagit hand om sjuka barn…

Oj, nu blev det ett låååångt inlägg. I vilket fall som helst fick ni se en underbart vacker brud i en strålande klänning!

Kram och godnatt!
Jenny


 Inlägg av kl 21:50