När jag var 25 oroade jag mig inte speciellt mycket. Kanske oroade jag mig lite hur studiebidraget skulle räcka och vilka kläder jag skulle ha på mig på nästa fest. Bekymmersfritt så här i efterhand… Sedan träffade jag min make och då fanns det en ny människa att oroa sig för. Att han ska må bra, oro när de kör bil långt och allt annat som kan hända människor.
Men det är sedan oron verkligen börjar, från sekunden man ser stickan bli blå. Man oroar sig under hela graviditeten, hela förlossningen och sedan resten av barnens liv.
Vilken förälder minns inte första gången deras pyttelilla bebis fick en feber på 40 grader och man var redo att tillkalla ambulans…
Sedan om man inte tyckte att det var nog jobbigt så skaffade man ett barn till. Nu har man en klan på 3 medlemmar man ska oroa sig för.
Som bonus på det så upptäcker man att man tydligen inte är odödlig själv! En liten uns av hyprikondri smyger sig på och plötsligt tror man att man ska dö när som helst och lämna resten av klanen utan fru och mor.
Det var någonstans i detta som jag bestämde mig för xtravaganza. Jag fick för mig att min övervikt skulle orsaka både diabetes och någon form av hjärtinfarkt. Självklart kan man aldrig vara säker på att man alltid kommer att vara frisk även om man går ned i vikt, men man måste kunna göra det bästa man kan av det liv man har och vara busig mot sig själv att ge sig själv det bästa förutsättningarna.
Tillbaka till min lilla klan. Nu var vi i alla fall 4 medlemmar att oroa sig över!
Så varför stanna där? Varför inte skaffa 2 katter som vi kan få oroa oss för också!
Och det är anledningen att jag just nu sitter på Djurhuskliniken i Uppsala med vår katt Myran som har en tass som är stor som en boxningshandske…
Stor tass till vänster i bild!
Så nu har jag alltså en klan på 6 medlemmar att vaka över, och med det sagt så älskar jag min klan som ger mig massor av Mental näring, men som klart skapar oro i mitt liv! Man vill ju ha en glad och frisk klan!
I mitt tidigare liv, före xtravaganza så hade jag varit jättestressad nu och jag hade antagligen köpt med mig Cola och choklad och kanske bulle för att ”trösta” mig när jag blir stressad. Eller attackerat maskinen i akuten som tydligen är sponsrad av delicato. Hmm, om ni hittar mycket noga så ser ni ett äpple också.
Självklar är jag orolig, men jag behöver inte äta för att lugna ned mig. För det första skriver jag nu så jag får sortera tankarna och bygga upp den mentala styrkan. Dessutom så tänker jag på min andning och hur jag slappnar av med hjälp av en inre Mental träning. Det är så skönt att veta att jag kan ta mig igenom stressiga situationer.
Det visade sig att min skruttiga lilla katt blivit biten i trampdyman och fick ett par sprutor av olika slag. Jag fick betala 3000 kr. Men vad gör man inte för sin klan!
En ganska avslappnad katt i handfaten på djurakuten…
Ta hand om er och era klaner och ha en fin söndagkväll!
Jenny
