Fabulous 4 Life!

Jag hade ju blivit varnad. Gårdagen skulle vara och blev ett enda långt mått på hur stark vilja jag har.

Vi började på ett barnkalas där vi bjöds på fantastiska turkiska läckerheter. Inte nog med det, efter att ha tittat på under lunchen och själv druckit en god melon/ passion shake så blev det kak och tårtbuffé. Det blev ett par fina bilder. Den bilden där jag sitter med en kakatallrik ser jag verkligen lidande ut! Däremot så blir det lite knasigt. För tallriken är förstås inte min utan den är min dotters. Hon gick loss på buffén, men orkar förstås inte äta upp det hon lagt på tallriken. Så hon ger den till mig och säger ”Varsågod!”. I vanliga fall hade jag nog ätiti upp resterna, dels för att det är gott, men mest för att det känns dumt att slänga. I går blev det i alla fall slänga och det är därför jag ser lidande ut…

Det var däremot något märkligt som hände. En tjej frågade om jag ville ha te eller kaffe och jag sa att jag gärna tog te. Hon sa att hon bara skulle hitta socker först. Jag sa att det behövs inte och hon svarade något i stil med att det alltid är de som inte behöver som säger nej, eller något liknande. Då tänkte jag, menar hon mig? Ser hon inte att jag också kämpar mot övervikt?

Sedan kom jag på att för någon som kanske inte sett mig tidigare kanske tycker att jag ser normalviktig ut. Det var ju en ganska lustig tanke. Sedan slog det mig ju hur fort det gått. För 10 veckor sedan hade ju vi varit likadana och jag hade säkert tagit om på tårtan.

Vi pratade lite och hon tyckte att det var väldigt duktigt, men att det inte var något för henne, eftersom hon gillar junkefood för mycket. Men, det gjorde ju jag också! Inte bara det, utan jag gillade ju alla sötsaker också! Jag har ju varit en riktig missbrukare av både fett och socker.

Jag känner i alla fall att 10 veckor är ju fantastiskt kort tid. Även om det är tufft ibland på helfart så kändes det som att det jag har gjort kan vem som helst göra. Det är faktiskt så enkelt som att bestämma sig.

Efter kalaset åkte vi hem till min söta guddotter med familj för en mysig kväll och fira våra tjejer.

Till middag vankades det Raclett. Man sitter alltså och grillar vid bordet. Så här ser det ut.

Våra kompisar kör en annan viktminskningsmetod som går ut på att bara äta protein och fett och inga kolhydrater alls. Jag kan ju hålla med om att smält ost, kött, korv och grönsaker såg ganska gott ut. De har gått ned mycket, men jag tror inte att det skulle passa mig. Jag mår kräkilla av för mycket fett. Både för att jag har min tarmsjukdom och har opererat bort min galla.

Efter middagen blev det även den traditionella marängsvissen. Det såg mycket gott ut och jag kunde inte låta bli att lägga lite hallon i mitt vatten för att få lite bärsmak.

På kvällen var jag helt utmattad av alla utmaningar, men förstås verkligen stolt att jag sagt nej till alla utmaningar.

Nu är det bara 17 dagar kvar på helfarten. Sedan börjar den stora utmaningen att klara av alla saker som hände igår och välja vad man ska säga ja till och vad man väljer bort. Det känns faktiskt mycket svårare än att säga nej till allt.

Själv ska jag ut på en liten promenad och njuta av att våren spirrar i luften!

Vi hörs lite senare med veckans mått och bild!

Jenny

Det är något med lukt som påverkar hjärnan! Idag var jag inne på ett bageri och handlade nybakta vaniljbullar till ett möte. Doften av nybakat tänder en liten bulldjävel i mig. Den vill verkligen äta fikabröd. Nu kan jag ju inte det, men hjärnan försöker påverka mig.

Sedan funderade jag på om jag verkligen ville äta en bulle. Men det vill jag egentligen inte. För jag vet att jag oftast blir tung i magen, trött och svullen efter den bullträff.

Så den känslan måste jag bära med mig när jag åter börjar äta vanlig mat. Jag måste förstå att hjärnan kanske har en agenda, men att jag måste välja att inte följa den tanken. Bara man tänker till så hoppas jag välja att inte ta någon även om jag får.

Till lunch var det också en liten utmaning. Det fanns en läker lunch buffé uppdukad i köket med bland annat kyckling och potatissallad och bröd. Det kan jag säga lockar mer än bullarna. Så egentligen är det ju ganska bra att jag inte längtar efter socker utan god mat!

I går pratade jag om belöningar och att jag vill inte andra sätt att belöna mig själv och göra mig glad än mat. Shopping har ju blivit roligare. Sedan kom jag på att jag tror att träning kan göra mig glad och ge både Mental Näring, Mental Träning och Rörelseglädje. Sedan kom jag på att en annan sak som är en bra och nyttig belöning. Det är att läsa böcker. Jag vet att alla inte hinner det, men jag åker ju ganska mycket tåg.

I dag på vägen hem så köpte jag del 2 till tonårs serien och en ny spännande vatten smak. Det kändes jätte lyxigt! Mitt gamla jag hade inte njutit av en så liten sak. Däremot så hade jag nog definitivt köpt något onyttigt att ta med på tåget för att belöna mig när arbetsveckan var slut.

På kvällen blev det middag hos några kompisar. För dem blev det cola, kebab och pizza. För mig blev det en kopp varmchoklad.

Sedan åkte chips och ostbågarna fram. Så nog har jag haft det ganska tufft idag.

Imorgon blir det inte bättre! Turkiskt mat, grillat kött, vin och tårta kommer jag stå inför imorgon! Jag återkommer om hur det gått!

Beslutet jag kommit fram till om gårdagens hårfärgsval är att det nog blir blond, men att jag precis som föreslaget kanske till och med blir rödhårig till hösten. Så vad skönt när man äntligen bestämt sig. Sedan ska man bara komma å hur mycket blondin man vill vara.

Ha en bra fredagskväll!
Jenny

Idag var det en underbart vacker, men stressande dag.

Den började lite mjukt med den gröna antiröd creamen jag fick prov på igår. Sedan blev det att lägga på min nya Foundation. Jag önskade att jag hade haft en bild att visa för det var riktigt bra.

Sedan kom tåget i tid, men det fanns inga sittplatser. Så 50% bra och 50% dåligt.

Sedan var jag hos en arbetskompis som tyckte att mina läppar såg lite tråkiga ut. Så hon fixade lite färg till dem. Det kanske man ska tänka på för det gör att man ser lite fräschare ut. Det är bara att det är så svårt att hitta en färg som passar.

Sedan jobbade jag som en tossig tok hela dagen. Det är mycket nu! Jag hade ju tänkt att gå och träna innan min gruppträff, men de bidde inte så mycket med det.

Jag gick däremot förbi min frisör Ola och bokade in en möjlighet för honom att göra mig Fabuluos… Jag vet inte riktigt vad det blir. Jag tycker att jag är fin som rödhårig, men många tycker att jag passar bäst som blond. Hmm, det tål att tänkas på. Man vill kanske göra något annorlunda.

Jag hade ju tänkt att ta lite fina bilder i en studio.

Jag hade tänkt mig bilder som jag ska sitta och titta på när jag är 80. När jag sitter på hemmet och med knarrig stämma säger ” När, jag var ung och 35 då var jag riktigt läcker”!

Det kan man kalla ett långsiktigt mål.

Lite träna hann jag med i alla fall. Det blev ett varv med maskinerna och det är så skönt att få köra vikter. Alla delar man har ont i liksom ordnar till sig och mår bra.

Sedan hade vi gruppträff och det är som vanligt roligt att se hur duktiga alla är och höra hur det går. Några av min gruppvänner har gått ned från helfart till halvfart och de verkar ha klarat sig bra. Min största oro är ju mina tarmar. Eftersom jag har en tarmsjukdom så undrar jag hur det kommer att bli nu när jag ska äta igen. Under helfarten har min mage varit min bästa vän. Jag har inte ont eller mår dåligt. Så ni förstår nog att jag är lite orolig hur det ska gå för mig.

Det hade i alla fall gått strålande för mina gruppvänner. Alla hade följt programmet för upptrappning in i minsta detalj och det hade fungerat bra att få igång magarna.

Idag pratade vi annars om Rörelseglädje och hur man ska göra för att komma igång. Vi pratade även om att det man eftersöker när man tränar och det som gör att man mår så bra är endorfinerna. För att få igång dem behöver man träna, beroende på vem man är, men ungefär 20 minuter. Det var lite spännande!

I vilket fall som helst så längtar jag till jag får börja köra riktigt hårt! Just nu under helfarten vill jag ta det lite försiktigt, men sedan kan inget stoppa mig. Kanske att jag inte har någon tid, men man har väl alltid ursäkter, eller hur?

Jag fick också veta att jag i helgen kommer att utmanas kungligt. På lördag så blir det först barnkalas, och jag hoppas att det bara blir fika, men med mina turkiska vänner brukar det aldrig bara bli så. Så min mardröm är massor av läcker turkiskt mat som kommer att prata med mig.

Därefter blir det Schlagerkväll hos några kompisar. Vi ska äta kött och tårta! Stackars, stackars mig. Tur att det är så nära till slutet på helfarten, annars så skulle detta kunna räknas som tortyr.

Så nu ska jag gå och ta ett glas vatten och tycka lite synd om mig själv och gå och sova, för imorgon kommer det bjudas på nya erfarenheter.

God natt!
Jenny

Igår fick jag tips om att jag sakta men säkert ska börja omvända min familj mot det grönare och nyttigare hållet. Det tycker jag är bra idé, men den kan nog stöta på en del motstånd på flera fronter.

Jag tog ett litet foto av min kyl och vad den har att erbjuda. Jag är ju en del i kylen trots att jag kör helfart. Främst för att jag lagar mat till resten av familjen.

Som ni ser finns det en del tveksamma element, även om den hyllan inte syns så finns det grönsaker och frukt hemma. Men det är klart att det kanske inte är ett kylskåp som man är stolt över.

Det är svårt att omvända en hel familj och jag tror att det måste ske gradvis. Egentligen äter vi inte alltid onyttigt, men jag tror att mitt problem har varit att det varit för stora portioner och att jag aldrig säger nej när det bjuds på något.

Gentemot barnen har vi nog haft en ganska stäng syn på att godis och glass hör till helgen, med speciella undantag. Läsk är också något som hör helgen till. Men jag ogillade min egen dubbelmoralen där barnen inte fick dricka cola, men jag fick. Eftersom jag gick över till light version av cola så kunde jag säga till barnen ”mamma dricker vuxen cola” för att komma undan att jag skulle få dricka, men inte de. Jag vet att det verkligen är minuspoäng till mig själv, men är man beroende så gör man det som krävs för att få i sig det.

Dessutom är mina barn smala som bara den så de ligger verkligen inte i någon farozon. Snarare tvärtom, att min oro har kretsat kring en mycket smal tjej, som trots att hon är 6 år kan ha kläder för en 4 åring utan problem.

Men klart, det finns mycket att jobba på när det kommer till familjens matvanor. Som sagt man kommer att få gå varsamt fram och jag tycker att det ska bli spännande att få prova nya recept som förhoppningsvis alla så småningom ska gilla.

Annars så har dagen varit bra. Säkert är det fler än jag som märkte hur underbart väder det var och att det var varmt och vackert till och med när man kom hem på kvällen. Bonus till min bil som inte behövde bli skrapad när jag kom hem. Yiiipppi! Det är nära nu till våren…

Idag var det ju kvinnansdag och på mitt jobb har jag en super gullig manlig kollega som varje år denna dag bjuder alla damer på jobbet på tårta. Nu kunde jag inte äta tårtan, men den såg god ut och i vilket fall som helt så uppskattas gesten!

Näää, den ser inte god ut. Kanske det skulle kunna vara något annars, en shake med prinsesstårta smak? Den skulle jag dricka jämt…

Själv drack jag ett Afrikans ananaste istället. Det var ingen höjdare och lät godare på förpackningen än vad det var.

Veckas utmaning var att jag denna vecka skulle säga nej till saker för att kunna säga ja till saker som jag verkligen vill. Tyvärr har jag inte sagt så mycket nej denna vecka. Däremot insåg jag vad problemet är. Det är att jag egentligen inte vill säga nej, inte för att jag inte vågar, utan för att jag tycker att så mycket är roligt. Så det känns som problemet är på ett annat plan. Jag kanske kan säga nej, men jag vill inte.

Så här måste jag komma på ett sätt att övertala mig själv att jag måste lära mig att selektera. För annars finns det en risk att man gör för många halvdana saker för att tiden inte räcker till. Fast det kan ju bli lite knepigt för man kan ju inte alltid säga ja till det som är roligast, för ibland måste man göra det mindre roliga också. Detta blir något att jobba på.

De senaste veckornas utmaning har egentligen handlat mest om mig. Men denna vecka så ska mitt mål handla om min familj.

Jag tycker vardagarna är svårast att hinna med att få kvalitetstid med barnen och maken. Det är målet denna vecka. Jag ska göra något med kvalité med varje familjemedlem. Detta går ju självklart som Mental Näring och det kommer förhoppningsvis ge massor av energi.

Min dotter och jag skrev ned ett fiskrecept till skolans senaste tävlig och sedan körde vi barn yoga från en bok som hon länge velat prova. Det var två mysiga stunder!

Med sonen blev det lite Star Wars krig samtidigt som jag hade ett par pyjamasbrallor på huvudet. Jag fick en roll också, men jag tror att jag bara fick en liten roll, men jag fick i alla fall en laserpistol.

Nu är det bara lite kvalitetstid med maken kvar och tyvärr får man inte det med bloggande så nu signar jag ut för ikväll! Tyvärr ser jag nu att han nog inte är mottaglig för kvalité, eftersom han somnat i soffan…

Ha en superbra kväll och massor av tack till alla er som gör mig så glad med uppmuntrande kommentarer och till alla er som också kämpar på! Hej heja på er!

Tänk att i sommar behöver vi kanske inte gömma oss i vassen!

Ett visdomens ord innan natten infinner sig…

God natt
Jenny