Alla som väljer att gå ned i vikt vet att det är svårt, men de flesta som gått ned vet också att behålla vikten är mycket svårare.
För man aldrig klar med sin viktresa. Det är en pågående resa och man måste göra val. Faktiskt hela tiden behöver man göra det, och dessutom göra bra val om man vill behålla sin vikt.
För min del kan jag inte baka lika mycket som jag gjorde innan min viktminskning. Det är ju ett val jag gjort för jag vet att om jag bakar så måste man jag ju smaka 🙂
För man är ju inte mer än människa när kakorna är så där halvvarma och knäckmjuka och oemotståndliga och man kan ju inte bjuda på något som man inte smakat…
Problemet är bara att det är såååå roligt och baka. Det är ju lite mental näring också. Man slappnar av och tänker på det man gör i nuet. Fokus på att skapa något fint som ger ett härligt, om man vet vad man gör, resultat. Nu tänker ni att ja, men de kan ju baka nyttigt också faktiskt.
Det är rätt, det skulle jag kunna, men än är jag inte bra på det. Jag är van att göra maffiga kakor, med glasyer och creamer. Det är det jag är bra på just nu. Får jag öva så kan jag säkert baka nyttigt.
Så nu över till problemet. För jag bakar ju ändå ibland för att jag tycker det är så kul, men jag kan ju inte äta allt själv. Så antingen skickar jag med det med min make, eller så tar jag med det till jobbet när familjen fått sitt.
Det kan ibland kännas elakt. Som att jag är en freeder som inte äter själv, men får andra att äta. Som en riktigt elak cookie mama som förser andra och låter bli själv.
Som i tisdags när jag fyllde år så bakade jag ju fina choclate chip cookies. Självklart åt jag en på min födelsedag, men idag fanns det fortfarande kvar. Då bjöd jag ut dem, utan att ta en själv.
Min intention är ju självklart att vara snäll och bjuda på gott fika och göra folk glada. För det uppskattas ju, men att det blir ju som jag påvekar andras val. Jag väljer att inte ta, men utmanar andra och de val som de försöker att göra. För jag vet att inte har lika lätt att säga nej.
Det känns inte snällt egentligen.
Men anledningen att jag inte tog en är ju att jag aldrig gör det på t e x vardagar om det inte är något man vill fira. Det bara är så och en val jag är van vid att göra nästan 2 år. Så det är egentligen inget jag ens tänker på. Så det var för att jag valde att inte ta en inte för att jag vill att andra ska äta.
Eller hur resonerar ni kring detta? Bjuder ni och tar själva, eller försöker ni göra nyttigare alternativ till alla om ni bjuder på fika?
Om ni väljer att ta fika, är ni nöjda med valet? Eller väljer ni att äta för att den känns ”fel” annars? Som att man inte ställer upp för laget?
Jag ser fram emot att höra vad ni tycker och hur ni gör.
Mvh
Cookie mama
Direkte ekkel eller ’elak’ er du vel ikke. Det er jo fint å by på noe godt til andre. Syns jeg. Tror kanskje det kommer an på hvor ofte man byr på det usunne. Er det ikke ofte, men en og annen gang er det vel greit nok. Folk har jo et valg å si nei takk. Og om du gjør det en og annen gang skulle det vel ikke skade. Noe helt annet derimot, om du hadde gjort dette systematisk og målrettet hver eneste uke eller ennå verre: Hver eneste dag! Nei, du er ikke ekkel, Jenny. Og om du føler for å by på sunne alternativer -hvorfor ikke gjøre det også? For balansens skyld?
Mental Næring – Mental Trening – God Næring – Bevegelsesglede
Xtravaganza – det er Xtraservice, det…
//Santnok
Hahah, du har så rätt. Jag får varva kakorna med nyttiga alternativ så känns det nog bättre. Synd bara att jag är så dålig på det… Så ofta är det inte heller som jag tar med bak till jobbet, eller så får jag skicka med mer till maken. Det är mer män på hans arbetsplats också som kanske inte vill säga nej till kakor. 🙂
Ikke din feil at de folkene på makens jobb er ’kakemonser’…. som eter kaker for et godt ord… Men nå har du jo uansett en gylden mulighet til å bli bra på å lage nyttige alternativer også. Det er bare å brette opp ermene og sette i gang. Du klarer jo alt annet, så dette blir jo øh… a piece of… eh… cake! Dette klarer du helt fint – det er jeg helt sikker på. Garantert! 😀
Mental Næring – Mental Næring – God Energi – Bevegelsesglede
Xtravaganza – det er Xtraservice, det…
//Santnok
Om man vill känna sig smal själv ska man ju omge sig med överviktiga vänner, säger dom ju. 😉 Nä, men visst är det svårt det där, det kan man ju själv känna på jobbet, om flera personer bjuder på fika samma vecka, så är det ju svårt att veta vem man ska tacka nej till. Samtidigt måste man ju det om man vill tänka på sin vikt. Jag får alltid dåligt samvete när jag åker hem till äldre människor och de bjuder på kakor i överflöd, det känns som att man sårar då man tackar nej, men egentligen borde man ju inte känna så… Den som bjuder ska inte känna skuld över det, och den som tackar nej måste ju också respekteras…
Jag förstår precis vad du menar Petra! Det är så svårt när äldre bjuder. Jag skulle faktiskt inte aäa nej då. Hellre jag tar en extra joggingtur. Men svårt är det. 🙂
Hej! Kul att jag hittade hit:) jag känner igen mig i det du skriver.. Men jag har faktiskt fått sluta lite med min bakning, tyvärr.. Men jag vet hur det blir annars, jag har inte kontroll å har jag bakverk hemma så vet jag att jag äter. Men när jag väl bakar så äter jag lite å ger sedan bort det andra, men det är för att vara snäll mot mig själv först ä främst å även ge bort det goda jag bakat. Jag vet att jag inte kan äta en godsak bara, det blir minst fyra bakverk då å jag har lärt mig en läxa efter allt ätande:) så känn dig inte dum… Mina nära förstår mig å de tjatar aldrig på mig heller längre om jag vill smaka EN till bara 😉 ha en fin helg:)
Ja det där är inte självklart. Jag har funderat i samma banor ofta, fast främst när vi har gäster hemma. Egentligen skulle jag vilja bjuda helt enligt min vanliga matsedel eftersom jag inte är i mål ännu. Samtidigt så känner jag att det kanske inte måste vara så för har man gäster så ska det ju vara lite festligare och jag kan ju äta det jag vill. Fast frågan är ju om jag måste ”predika” om mitt sätt att äta? Ger det andra något att få inblick i hur jag lever nu? Eller tycker de att jag predikar och blir anti i stället? Det är ju ingen annan än man själv som kan ta beslutet om vikten.
På mitt jobb finns det kakor och fikabröd varje dag, men jag tar aldrig av det och gjorde faktiskt inte innan jag började med Xtravaganza heller så nu är alla så vana vid det så ingen kommenterar det över huvud taget.