Kan Ola göra mig Fabulous?

Idag var det en underbart vacker, men stressande dag.

Den började lite mjukt med den gröna antiröd creamen jag fick prov på igår. Sedan blev det att lägga på min nya Foundation. Jag önskade att jag hade haft en bild att visa för det var riktigt bra.

Sedan kom tåget i tid, men det fanns inga sittplatser. Så 50% bra och 50% dåligt.

Sedan var jag hos en arbetskompis som tyckte att mina läppar såg lite tråkiga ut. Så hon fixade lite färg till dem. Det kanske man ska tänka på för det gör att man ser lite fräschare ut. Det är bara att det är så svårt att hitta en färg som passar.

Sedan jobbade jag som en tossig tok hela dagen. Det är mycket nu! Jag hade ju tänkt att gå och träna innan min gruppträff, men de bidde inte så mycket med det.

Jag gick däremot förbi min frisör Ola och bokade in en möjlighet för honom att göra mig Fabuluos… Jag vet inte riktigt vad det blir. Jag tycker att jag är fin som rödhårig, men många tycker att jag passar bäst som blond. Hmm, det tål att tänkas på. Man vill kanske göra något annorlunda.

Jag hade ju tänkt att ta lite fina bilder i en studio.

Jag hade tänkt mig bilder som jag ska sitta och titta på när jag är 80. När jag sitter på hemmet och med knarrig stämma säger ” När, jag var ung och 35 då var jag riktigt läcker”!

Det kan man kalla ett långsiktigt mål.

Lite träna hann jag med i alla fall. Det blev ett varv med maskinerna och det är så skönt att få köra vikter. Alla delar man har ont i liksom ordnar till sig och mår bra.

Sedan hade vi gruppträff och det är som vanligt roligt att se hur duktiga alla är och höra hur det går. Några av min gruppvänner har gått ned från helfart till halvfart och de verkar ha klarat sig bra. Min största oro är ju mina tarmar. Eftersom jag har en tarmsjukdom så undrar jag hur det kommer att bli nu när jag ska äta igen. Under helfarten har min mage varit min bästa vän. Jag har inte ont eller mår dåligt. Så ni förstår nog att jag är lite orolig hur det ska gå för mig.

Det hade i alla fall gått strålande för mina gruppvänner. Alla hade följt programmet för upptrappning in i minsta detalj och det hade fungerat bra att få igång magarna.

Idag pratade vi annars om Rörelseglädje och hur man ska göra för att komma igång. Vi pratade även om att det man eftersöker när man tränar och det som gör att man mår så bra är endorfinerna. För att få igång dem behöver man träna, beroende på vem man är, men ungefär 20 minuter. Det var lite spännande!

I vilket fall som helst så längtar jag till jag får börja köra riktigt hårt! Just nu under helfarten vill jag ta det lite försiktigt, men sedan kan inget stoppa mig. Kanske att jag inte har någon tid, men man har väl alltid ursäkter, eller hur?

Jag fick också veta att jag i helgen kommer att utmanas kungligt. På lördag så blir det först barnkalas, och jag hoppas att det bara blir fika, men med mina turkiska vänner brukar det aldrig bara bli så. Så min mardröm är massor av läcker turkiskt mat som kommer att prata med mig.

Därefter blir det Schlagerkväll hos några kompisar. Vi ska äta kött och tårta! Stackars, stackars mig. Tur att det är så nära till slutet på helfarten, annars så skulle detta kunna räknas som tortyr.

Så nu ska jag gå och ta ett glas vatten och tycka lite synd om mig själv och gå och sova, för imorgon kommer det bjudas på nya erfarenheter.

God natt!
Jenny