Från hölass till galapremiär…

Det har varit en ganska intressant helg, med ganska stora kontraster. I går bjöd lördagen på ganska mycket mys och lugn och ro. Åka och handla lite, såsa, ta det lugnt, städa och äta en god middag med vänner. På väg till affären stannade jag hos en kompis för att lämna lite gammalt bröd till hennes djur. Just då kom bonden och dumpade av ett helt lass med hö till fåren.

Eftersom jag är den typen av vän som alltid ställer upp, om möjligt stannade jag kvar och hjälpte till att lassa av höet. Runt 140 balar bar jag, samtidigt som jag klättrade runt på vagnen. Det tog nog över en timme och jag var ganska trött och svettig. Så ja, man kan nog kalla det Rörelseglädje och minst lika bra som ett gympass. Dessutom vickade vagnen hela tiden så man övade balans också. Jag druttade på rumpan en gång, och som tur var hade ingen kameran framme då…

Så ibland är att röra på sig inte bara att gå på ett träningspass, eller på ett gym utan, det går att hitta utmaningar i vardagen. Dessutom är det roligt säga ja till nya utmaningar. Som bonus, och för att få med en till ledstjärna så var det en hel del Mental Näring när man samtidigt hinner prata lite skit också.
Den gamla Jenny hade nog varken orkat eller kunnat hjälpa till och det känns idag bra att jag kan!

Så i motsvarighet till min bondiga sida igår fick jag idag gå på Galapremiär på Rigoletto i Stockholm för att jämna ut det lite…

Det var på ”Dumma mej” som har premiär på fredag.

Dessutom var filmen i 3D, vilket var första gången för mig. Vi var lite oroliga för vår lilleman som inte kan ha solglasögon på sig verkligen skulle kunna sitta still en hel film, med glasögonen på huvudet, men det var verkligen inget problem. Han satt som klistrad hela filmen. Två gånger kom han och satte sig i mitt knä, men annars så satt han still.

Som vuxen kan jag säga att den var sjukt roligt, för min del den bästa barnfilmen jag sett i år. Den var rolig, busig, lite sorgsen och vem kan inte älska de söta gula ”minionerna” som går omkring och fiser hela tiden…

Däremot så hann jag inte få i mig så mycket lunch innan, vilket ledde till att jag åt av godiset som fanns där. Usch, vill jag bara säga. Godis är verkligen inte gott. Det smakade så mycket socker att jag tyckte att det var vidrigt. Dessutom hann jag inte få tag på något vatten så det blev en fruktdricka. En hel flaska innehöll över 150 kalorier och när jag såg det så slutade jag dricka. Dessutom smakade även den massor av socker. Bläk!

Så lite sockeravvänjd är jag verkligen och det känns skönt!

Appråpå socker, på vägen hem stannade vi och tankade och medan jag satt i bilen såg jag att macken gjorde reklam. Det stod:

”Unna dig något gott när du ska åka bil”

På bilden var det en cola och en chokladbit. Det störde mig faktiskt! Dels för att tydligen ska man belöna sig när man åker bil. Dessutom så måste belöningen vara i form av ett kilo socker.

Varför hade de inte kunnat ha en bild på en ramlösa och en banan istället och en ny slogan i stil med ”När du vill orka mer”.

Grejen är den att jag faktiskt alltid belönade mig förut när jag åkte bil. Varje gång jag skulle åka långt så bullade jag upp med fika, läsk och godis. Varför gjorde jag det? Har mackarna bearbetat oss så hårt i många år att vi tror att vi måste unna oss saker för att åka bil? Är det för att det är tråkigt att åka bil? Måste man unna sig något med socker eller fett? Kanske en ny skiva eller audiobok skulle vara mycket lämpligare om man har en tråkig resa framför sig?

Tål att tänkas på. Hur gör ni? Har ni mycket onyttigt med er i bilen när ni ska resa långt? Skulle man inte kunna byta detta mot nötter, frukt och gott bubbelvatten?

Så nu ska jag inte störa mig mer på detta idag, utan försöka packa i ordning mig inför en ny vecka av utmaningar.

Trevlig kväll på er!
Jenny