Nov 072011
 

Ja, det är frågan om Skräckfilm kan vara Mental näring?

Jag har alltid varit förtjust i skräckfilm. Så pass mycket att jag skrev min C-uppsats om just kvinnas roll i Skräckfilm. En riktig rysare vill jag lova 🙂

Häromdagen var jag på Media Markt och till min stora förtjusning hade de ett otroligt erbjudande. En skräckbox med hör och häpna 24 skräckisar från 50-talet till idag, för det otroliga priset 99:-

Jag var vara tvungen att ta med mig den hem.

20111107-214325.jpg

Åhhh, blir man inte sugen bara av att titta på boxen?

Nu över till mitt dilemma som 36 åring. Jag tycker det är JÄTTE läskigt att titta på dem idag. Förr var det ingen film som kunde påverka mig, men nu. Jag har blivit jätte mesig.

Det hela började när jag såg The Ring. Helt ärligt så är det fortfarande en av de vidrigaste filmerna som gjorts. Om ni inte sett den, så gör det inte. Om ni har sett den, håller ni med mig, eller är jag lite fånig?

Det som gör det hela ännu roligare är ju att jag är filmvetare så jag kan dela upp en film i delar och tala om vilka vinklar man använd och vilka tekniker för att jag ska känna på ett visst sätt. Helt enkelt så kan jag analysera sönder en film.

Men, det hjälps inte. Det är läskigt bara.

Igår hade jag ett dilemma. Säsong 2 av The walking dead drog igång på TV11. Jag såg hela förra med en blandning av glädje och ångest. Klart jag skulle se, men jag hade knappt något ljud och det var en pina att titta, men likt förbannat tog jag mig igenom 1 timme och 20 minuter av zombies som bara dyker om när man minst vill det.

Men som den idiot jag är kan jag inte låta bli 🙂

Så varför utsätter jag mig för detta? För att se på film är ju liksom tanken att man ska få Mental näring.

Jag har nog inte ett svar heller. Jag kan bara inte låta bli. Det är något speciellt med att känna lite adrenalin pumpande…

Så någon Mental näring kan jag inte säga att det är i alla fall, men om sagt alla saker i livet kan man inte förklara…

Så jag kommer sakta med säkert plöja igenom de 24 filmerna och får återkomma med om det går bra eller inte…

God natt!
Jenny

 Inlägg av kl 22:26

  8 kommentarer till “Skräckfilm, mental näring?”

  1. Jag älskar skräckfilm, gärna mord och blod 🙂 The walking dead är ju jättebra och likaså True blood-fast dom är ju inte sååå läskiga. Tycker inte att det görs så många filmer längre där man som åskådare” hoppar ur soffan” eller kanske jag som blivit för van? The Ring är ju för övrigt bra på ett nervkittlande sätt, stämningen byggs ju upp bra i den filmen-mer sånt!

  2. Du är bara helt konstig – det finns ingen som du! Hihi! Usch jag gillar verkligen inte skräckisar alls. Håller för handen när det blir läskigt på tv’n.

  3. jag är oxå jätteskraj när jag kollar på vissa filmer, jag var aldrig det förut och jag vet när det kom……när jag fick barn!! Tänk efter om det var så för dej oxå. Kram

    • Ja, Katharina! Du har rätt. Jag har blivit rädd för mycket sedan jag fick barnen. Men det känns lite ologiskt just detta. Varför är det läskigare nu när man är förälder? Lite konstigt är det, men du har rätt. Kram

  4. Seven är min favoritthriller, så bra att jag sett den flera gånger. Den är som en Sherlock Holmes-film fast i mycket otäckare tappning… :-/

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)