jun 132012
 

Nu när man snart är 2 stycken 20 åringar, aahhhahh, så får man ibland flashbacks på hur det var när man var tonåring.

T ex när jag ser en calzone så tänker jag på min favorit pizzeria Lilla Bas i Farsta. Många ungdoms fredagar har utspelat sig där. Mer än jag vill räkna. Inte för att jag var överviktig då för då tränade jag kanske 5 dagar i veckan, men känslan av en fredags pizza utan att tänka på konsekvenser.

Idag stod jag på ICA och bakom mig stod det 2 tonårs pojkar som köpt cola och chips och jag fick en Flashback. Minnen av kvällar då man började i videobutiken som det hette då, för att det var videoband 🙂 man köpte sedan sin cola och chips för att avnjuta av kravlös kväll.

Det kändes som jag också ville det idag. Ha sommarlov, äta chips, dricka cola och titta på en film och sova länge på morgonen.

Tänk att något man som som självklart och föregivet var något man gjorde jämt.

Nu vill jag bara säga att jag aldrig skulle vilja byta det jag har idag, med videokvällar i förorten även om chips var inblandat. Men det bara en reflektion och en liten promenad genom ungdomsåren.

Det som är intressant är att redan när jag var så ung, så ingick chips och cola som en del av kvällen. För att det skulle vara riktigt lyckat så behövde man det. Är det inte märkligt när man ser tillbaka så långt så redan där skapade man sina dåliga vanor kring mat. Men då tränande man och rörde på sig, så jag gick ju inte upp i vikt, men om man ser på det så är det ju då man lägger grunden för sina varor.

Jag hoppas jag bjuder mina barn på något annat. Hjälpa dem att göra bra val.

Som en start på det tog jag och min fina son en promenad idag. Lite musik och prat och full fart i den sköna sommarkvällen. När man går där och han berättar roliga historier och håller en i handen och och vi njuter av den varma sommarkvällen. Det skulle jag aldrig vilja byta mot en filmkväll med eller utan chips!

20120613-212513.jpg

20120613-212627.jpg

 Inlägg av kl 20:30
jun 112012
 

Jag fick det som en kommentar för ett par dagar sedan. Om huruvida man kan övertala en överviktig, eller hjälpa en överviktig med att ta sitt beslut att göra något åt sin övervikt. Att få dem att bestämma sig.

Vad tror ni? Om man då gör det vilket sätt är bäst, och vem når fram?

För när man gått ned så mycket som jag ändå gjort, 31 kg så vill man ju nästa ”frälsa” andra som är överviktiga. För att man vet att det finns en väg ut och att det är verkligen så, kan jag kan alla.

Men det är klart att jag aldrig skulle gå fram till en överviktig person på stan och börja predika om vilka möjligheter det finns! Usch, det är osmakligt och elakt.

Så att en främling går fram till någon som är överviktig och berättar om möjligheterna anser jag är fel och elakt, men kanske ni inte håller med?

Men en familjemedlem? Kan man som tex syster eller pappa prata med den som är överviktig och inspirera dem till att ta sitt beslut? Ja, det tror jag, men det är ruskigt svårt. För jag tänker att om min mamma hade pratat med mig och gett mig tips hade jag nog blivit ledsen. För man vill ju att familjen ska vara en frizon. Där regeln jag älskar dig precis som du är gäller och att man aldrig ska behöva tveka på. Även om att man kanske förstår att familjen menar väl med att säga det.

Ett annat alternativ är att ens partner hjälper en att bestämma sig. Men det är riktigt farligt, för enligt mig ligger det ju i samma kategori som om familjen säger det, men en partner behöver inte älska en ovillkorligen. Kärleken kan ta slut och om en partner inte är nöjd eller nämner något som detta är man ute på hal is. Det kan ju skapa oro hos den som är överviktig, att man inte blir motiverad utan snarare rädd att bli lämnad. Så hade nog jag tänkt i alla fall.

En vän då? Ja, det tror jag för min egen del. En vän som förstår mig, som kanske själv varit eller är överviktig. En sådan vän kan nog lägga fram det som jag förstår, att man ser vinsten och fördelarna. Kanske man kan göra det tillsammans, motivera och bestämma sig tillsammans.

Så det är inte lätt oavsett vem det är, men det är klart att finns bättre och sämre sätt att prata med folk på och människor vars åsikt betyder mer än andras.

Men man ska vara försiktig för jag vet själv vid ett tillfälle när jag satt med mina arbetskamrater och jag drack en cola och en av arbetskamraterna säger. – Du vet att man blir tjock av cola.

För det första så är behöver man inte vara en NASA forskare för att förstå att man blir tjock av cola, så det är väl självklart man vet. Jag är ganska säker på att alla som är överviktiga vet vad man dessutom borde göra för att inte vara det. Men så lätt är det ju inte, för då skulle det ju inte finnas några överviktiga.

Så att ge kommentarer som denna till någon, även om tanken var god, är inte att inspirera någon att bestämma sig för art bli av med sin övervikt. Snarare att man blir ledsen och kanske känner sig lite misslyckad för att man inte lyckas.

För att avrunda mitt inlägg så tror jag att i slutändan så kan bara du själv ta beslutet om du vill göra något åt din övervikt och det du måste är att vilja göra något. På riktigt vilja sluta vara överviktig. För det är ju bara du som kan bestämma om du vill detta. Det spelar igen roll vad andra säger, eller om de känns som du är pressad, om du inte vill så kommer du inte lyckas.

Jag kan till och med tycka att viljan att förändras är viktigare än att bestämma sig. För att säga på måndag ska jag börja banta är nog ord som många sagt för att sedan ta tillbaka dem redan på onsdagen. Aldrig hänt mig, men jag har hört rykten 🙂

Så tror jag många bestämmer sig men jag tror att anledningen till att man inte lyckas är att man egentligen inte vill tillräcklig mycket.

Jag kanske har fel?

Nu talar jag ju ur personlig synvinkel. Så var det för mig. Jag ville så gärna bli normalviktig, men jag var inte så bestämd eller egentligen inte så motiverad när jag klev in på Xtravaganza första gången. Men jag ville.

Sedan löste sig det andra på vägen. Det låter kanske konstigt, men jag fick ju alla redskap jag behövde på vägen för att sätta upp mitt mål och hur jag skulle nå dit. så för mig var vilja att förändra första steget. Varför jag ville det är ju en annan fråga som jag berättat om tidigare.

Så för att sammanfatta om man kan hjälpa en överviktig att bestämma sig så tror av att svaret är ja, om förutsättningarna är rätt, men utan åtminstone en vilja hos den överviktiga så kommer det in gå.

Nu är jag jätte nyfiken på vad ni tycker?

Med vänlig hälsning,
Jenny

20120611-193004.jpg

 Inlägg av kl 18:30
jun 102012
 

Lite mental näring i form av pyssel är aldrig fel, och dessutom tillsammans med min fina dotter.

Nu börjar man se vad det ska bli, och jag vet att det är helt ologiskt så här i början av juni 🙂

20120610-190630.jpg

Det har varit en bra helg, skön och lagom mycket! Städat, fikat och pysslat och fått mamma och pappa som inneboende innan deras hus kommer.

Den kommande veckan ser jag fram emot att få fira min 10 åriga bröllopsdag med min fina make och skolavslutning!

Det kommer bli en toppen vecka! Hoppas ni också får en!

Hej hej
Jenny

 Inlägg av kl 18:09
jun 092012
 

Ni vet ju att jag önskade att jag var en duktig planerare som alltid hade bra mat med mig hemifrån. Välbalanserad kost med mycket grönsaker.

Sanningen är ju tvärtom som ni vet. Jag hinner inte, eller kanske inte har lust. Så enkelt är det.

Men med det sagt så letar jag ju alltid bra val på stan. Problemet är att restaurang mat är att den ofta innehåller massor av fett, socker och annat för att vara extra gott.

Jag har ju hittat lite av den perfekta oasen i denna djungeln och det är ju ICA TO go. Jag vet att jag tjatar, men de har så bra alternativ. Dessutom tjänar man poäng på sitt ICA kort och man får Alltid fina erbjudanden.

Ikväll blir det grilla och då ville jag välja ett lite lättare alternativ till lunch. Då finns det lite smågrejer jag kan plocka ihop som varför sig är lite tråkiga, men tillsammans var jätte gott.

20120609-185859.jpg

Godaste var nog frukten med melon, ananas och vindruvor. En perfekt lätt lunch.

Så även om man inte kan planera jätte bra så kan man göra bra val i lunchträsket. Så man kan inte ha några dåliga ursäkter…

20120609-190111.jpg

 Inlägg av kl 18:01
jun 082012
 

Snart är det midsommar och det är vår fest för året.

Det är alltid ett par som kommer då vi firat de senaste 7-8 åren tillsammans och även en hel del andra. Jag tror det är över 60 inbjudna och med tanke på att vi inte har gräsmatta kommer det bli kul.

Eller regn…

Men som det lite glatt heter, finns det hjärtrum finns det stjärterum.

Så just nu planeras det massor. Vi kommer ha tävlingar och tipspromenad, och därför har jag köpt in lite pyssel som kommer bli kvällens vinst, om de blir fina…

Kan du gissa vad jag ska pyssla ihop?

20120608-070751.jpg

Ha en bra dag!
Jenny

 Inlägg av kl 06:08
jun 072012
 

Så här i slutet av terminen gör ju skolan extra roliga saker och idag är det utklädningsdag.

Min dotter och två av hennes kompisar hade kommit på att de ska vara en Zombie familj! Underbart kreativt, eller lite läskigt?

För att göra det så bra som möjligt och att alla skulle komma i samlad tropp sov de över hos oss.

Så efter lite mycket, men härligt fniss igår kväll var de så glada i morse! Man behövde knappt väcka dem.

Till tonerna av Thriller började förvandlingen… Mycket smink, rekvisita och poser tog plats i badrummet. Ut kom 3 läskiga flickor…

20120607-073635.jpg

När vi satte oss i bilen satt flickorna i baksätet och det såg inte riktigt bra ut. Lite Walking dead mardrömslikt…

20120607-073827.jpg

20120607-073903.jpg

Kanske inte det man förväntar sig se en torsdag morgon när man är på väg att backa ut från uppfarten 🙂

Jag vet inte om skolan heller förväntat sig att bli invaderade av zombies. En flicka i förskoleklass hoppade till när Zombie familjen kom glidandes på skolgården med sina ben efter sig.

Men ändå roligt och något sådant som det här hoppas jag att de kommer ihåg i många år!

Ha en bra dag och glöm inte att titta i backspegeln så att du inte har några zombies i baksätet…
Jenny

 Inlägg av kl 06:43
jun 062012
 

Vi är lite dåliga på att fira vår egen Nationaldag här i Sverige. Vi är ju inte direkt som våra stolta grannar Norrmännen. De är duktiga på att fira sitt land.

Jag läste faktiskt i tidningen idag att när det är studenten och midsommar då firar vi med gula och blå ballonger, och dukar i dess färger, men när det är nationaldagen då blir det genast sämre och tar inte fram flaggan. Det kan jag skriva under på.

Det känns som folk tror att man skulle vara rasist för att man gillar sitt underbar land, att det kanske är därför det är svårt att fira ordentligt. Men för mig handlar dagen är ju inte alls för att fira oss svenskar, i alla dess former, nya som gamla och som blivande Svenskar utan för mig handlar det om att jag är så glad att jag bor här. Sverige är på många sätt helt fantastiskt för mig.

Jag har rest mycket och också bott i USA i två omgångar. Det må vara så att jag trivs väldigt bra där och det är väl det enda landet jag kan jämföra Sverige med då jag inte bott i andra länder, men oj vad vi har det bra här. Bara jämföra vägar, sjukvård, barnomsorg, jämställdhet för att nämna ett par saker som är väldigt annorlunda.

Dessutom har vi en natur som jag tycker är fantastiskt, med alla dess sjöar och snön, i lagom mängd, på vintern. Det är vackert här. Tänk alla 4 årstider som vi har. Den vackra hösten, en gnistrande vinterdag, våren och när kropparna brister och sommarmorgon på bryggan. Jag vet ju också att det finns motsatsen till all det där, snö som gör att tågen inte kommer, lövhalka, semestern som regnar bort, men nu prata vi bara det vi gillar 🙂

Nu menar jag ju att det förstås finns utrymme för förbättringar för Sverige, för det finns ju mycket att jobba på också. Men det är en helt annan diskussion.

Idag väljer jag att inte se det som är dåligt och det som jag vill förändra. Idag vill jag firar Sverige för att jag trivs här!

Hoppas ni har haft en fin dag ni med, ledig var den också!
Jenny

Dessutom avslutades middagen idag med en cheesecake med jordgubbar. Inte nyttig någonstans, men firar man får man fira ordentligt…

20120606-221733.jpg

 Inlägg av kl 21:17
jun 042012
 

Jag känner mig ganska trött och utan energi. Inte deppig, men ingen lust.

Så kan det vara ibland och när jag känner så är det viktigt för mig att jag lyssnar och inte pressar mig. För det är inte ofta jag känner så här, och om jag gör det gör jag bäst i att lyssna.

På vägen hem köpte jag mig en latte. Dels för att jag var trött och extremt kaffesugen,men lite för att peppa upp mig med något som känns lite lyxigt.

20120604-205412.jpg

Samma kände jag idag när det fanns jordgubbar på jobbet. Uppiggande.

20120604-205554.jpg

Men ett av mina största problem och anledningen till att jag var överviktig bar att jag använde mat på andra sätt än att just äta. När jag var stressad, orolig eller arg så åt jag. För mat lugnade mig.

Idag är jag verkligen stolt när jag säger att jag inte gör det, men att man ibland vill unna sig något som en belöning.

Om jag ibland gör det, så blir det möjligen en latte eller kanske jordgubbar. Förr kunde det bli en 250 grams chokladkaka och en burk cola.

Så mycket har hänt med hur jag tänker kring mat och mitt förhållande till mat.

Maten äger inte längre mig. Jag gör mitt val.

Hur tänker du? Finns det situationer, som glädje, stress, tristes eller sorg som gör att du äter? Situationer då du känner att du inte själv bestämmer över ditt intag? Eller har du liksom jag haft dem och kommit över dem och hur gick det till?

Det här är ett mycket intressant ämne och för min del är jag säker på att detta var en av de stora orsakerna till min övervikt och anledningen till att jag idag inte gör på detta vis heter delvis Mental träning. Att lära om sitt tänkande, men också Mental näring. För det är viktigt att hitta saker som ger samma känsla s maten tidigare gjorde. För min del att hitta stunder i vardagen som ger energi som gör att jag inte fastnar i negativa banor och stress som utlöser ett onaturligt ätande.

Det är härligt att säga att jag gjort en förändring och jag är nyfiken på vad du tycker.

Hej hej
Jenny

 Inlägg av kl 20:13
jun 032012
 

I lördags hade vi bestämt att vi skulle åka på Flyguppvisning i Linköping. Jag måste erkänna att jag inte var så sugen när jag vaknade på lördag morgonen. Vi kunde inte ta sovmorgon utan behövde komma i väg. Fredagen blev nämligen lite sen då maken var på stan och jag var hemma hos en kompis med barnen och tittade på Lets Dance och åt tacos.

Ni vet ju också hur vädret var, 6 grader och regna och blåst. Perfekt för en utedag med picknick!

När vi väl kom iväg så var alla lite stressade.

Så jag ska väl erkänna att jag kanske inte var jätte tänd på att åka. Dels är jag nu lite flygrädd och tänkte nog hur kul kan det vara, men eftersom jag tvingat med maken på teater så är det inte mer än rätt att man följer med.

Det visade sig bli en riktigt rolig dag, dels för att uppvisningarna var helt otroliga. Jag bjuder på ett par bilder, men inget gör sig rättvist mot hos set lät och såg ut live.

20120603-204505.jpg

Vilka otroliga grejer vi fick se. Jag lät nog mest på marken. En del av formationerna när de flyger mot varandra med bara någon meter mellan sig får hjärtat att stanna!

Det som var jobbigast var att det var så extremt kallt, men tack vara att vi ändå packat med oss ordentligt med kläder så klädde man på sig som en sann viking och vara körde.

20120603-204637.jpg

Det är rätt, jag ser inte riktigt klok ut 🙂

Flygmuset var också väldigt intressant och väldigt häftigt att få se den försvunna DC3:an och läsa om dess historia.

En favorit var förstås stormen!

20120603-204853.jpg

Till och med mamma tyckte det var skoj…

20120603-204933.jpg

Så det blev en rikligt bra dag, men vi var ganska trötta på vägen hem. Lite turligt nog stannade vi hos en kompis utanför Norrköping för en fika.

Men jag kan säga att jag somnade tidigt, och sov länge på söndagen. Strax efter 10.00 gick jag upp, eller vänta jag låg i sägen och slö tittade på TV. Maken lagade brunch så det var en verkligt trevlig morgon för mig.

Jag klädde faktiskt inte på mig förens det var dags att åka på bowlingkalas kl 14.00. Medan sonen och maken var på kalas passade jag och dottern på att bada och simma lite i simhallen.

Så nu efter middagen är jag faktiskt trött igen. En riktigt trevlig återhämtningsdag. Precis vad jag behövde.

Så nu kör vi snart igång en ny vecka med grilla, fria national dagen och få nya fina grannar!

Hej hej
Jenny

 Inlägg av kl 19:59