jan 132012
 

I går kväll var vi hembjudna till några vänner på middag. Det är ju alltid väldigt trevligt att få prata och umgås, fast det är torsdag. Så när det bjöds på vin kände jag att ett glas kunde vara trevligt. Klart det var trevligt, så det blev 2 glas. Fast inte mer. Men ärligt, det slog helt fel. Jag kunde knappt ställa mig upp. Man kan säga att jag var lite packad! Av två glas vin! Billig i drift i alla fall 🙂 Det kändes väldigt fånigt i alla fall, fast jag var lite fnissig.

Så eftersom jag kom ju hem ganska sent i går och var lite ”trött” så hamnade jag ganska omgående i sängen, och orkade inte plocka fram dagens outfit. Inte för att jag gör det så ofta, men det finns en plan för att jag ofta har tight med tid på morgonen.

Favobyxorna var skitiga så det var bara att glömma, så det var bara att öppna garderoben och hålla tummarna att något ville se tilltalande ut.

Så i morse när jag blickade ut över mina svart/vita plagg med inslag av blått, så såg jag ett par nytvättade jeans hänga i garderoben. Ett par snygga, men tighta. Ni vet det där paret jag alltid undrar om jag fortfarande kommer i…

Ni vet hur det var under julledigheten. För min del så var det mest mysbyxor och plagg som inte sitter åt. Det är ju väldigt skönt att gå klädd så, men nackdelen är när man ska komma i sina vanliga kläder. Det är ju skumt runt jul, för kläderna de har en tendens att krympa 🙂

Efter jag dessutom gått upp runt 2 kg under ledigheten så vet man ju inte hur det ska gå att tvinga in kroppen i tighta jeans. För nytvättade jeans efter jul känns inte som ett bra val, men oj vad glad jag blev. Det var inga problem att glida i dem. Klart att de inte är lika sköna som mjukisbrallorna, men de satt skönt och det såg ok ut. Härligt!

Så dagen börjar bra. Körde även min invägning som vanligt på fredagar och jag hade gått ned till 72,8 kg. Så ett kilo sedan förra veckan. Bara genom att plocka bort de onyttiga. Så det är på väg ned. Ingen panik känner jag, det är på väg åt rätt håll.

Eftersom det är fredag blir det också god köpe frukost. Den ser jag verkligen fram emot!

Men dagen tar inte slut där. Jag hoppas hinna till ett Zumba lunchpass för att starta igång helgen med lite rumpskak!

Japp, det låter som fredagen ska bli en bra dag.

Hoppas ni får en bra fredag också, och kom ihåg att snart är det helg :-))))

Jenny

 Inlägg av kl 07:44
jan 112012
 

Idag blev det en väldigt lång dag. Kom in till jobbet strax efter 8 och hade full fart fram till lunch.

Käkade lunch med några gamla kollegor, och det var inte bara trevligt det var gott också. Skönt att samla lite energi på lunchen då jag visste att det skulle bli en sen kväll.

Men idag hade vi bokat in ett möte med andra sidan Atlanten. Med en tidskillnad på 9 timmar så blir det ju alltid lite knöligt när man ska prata på rikigt. Det är morgontrötta, och vi är kvällströtta 🙂 så alla dricker kaffe.

Lite smart hade jag varit och det var att tacka ja till ett inköp av ”middag” på Ica to go. Det blev turkisk yoghurt,nötter och honung. ett bra val för det var verkligen inte svårt att låta bli godispåsarn som kom fram, men utan yoghurten hade jag nog också tagit lite godis för att får en liten sockerkick.

Det var ett bra möte, men när vi var klara såg jag att mitt tåg skulle gå om 4 minuter. Så det var ju bara att glömma.

Bor man dessutom på landet har man inte en buffé av lokaltrafik som väntar på att forsla hem en. Utan man får snällt vänta i en timme. En lång och tråkig timme om man är själv 🙁

Så jag tog fram mina ledsna hundögon och försökte lura mina kollegor till att ta en fika på stan. En exklusiv fika på MacDonalds. Som tur är har jag faktiskt världens mest omtänksamma kollegor så de stannade och höll mig sällskap.

20120111-201903.jpg

Inte bara omtänksamma utan fina också 🙂

Så det blev lite härlig Mental näring som avslutning på den långa dagen. Nästan så trevlig att jag fick springa till tåget för att inte missa det heller 🙂

Ha en bra kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 20:28
jan 102012
 

Idag har jag införskaffat en pryl som min familj nog blir väldigt glada över…

..

20120110-215945.jpg

Jag vet vad det ser ut som, men nej det är det inte. Det är en spagettimätare!

Möjligen den mest onödiga prylen i ett kök om man har ett fungerande ögonmått. Ett sådant har tydligen inte jag. Varje gång jag ska laga spagetti så kokar jag till en hel arme och deras grannar.

Så här hemma har vi spagetti i flera dagar när jag kokar pasta. Nu kanske vi slipper det, annars kommer vi ha en fin spontanköpt pryl som kommer samla damm. Det är det andra alternativet. Plus massor av pasta, för det lär jag mig väl aldrig 🙂

Är det bara jag som missbedömmer antal portioner när jag kokar pasta?

Men jag antar att man får pröva sig fram, om 4 portioner är 4 portioner för vår familj, men som sagt det kan ju inte bli sämre…

Jag får återkomma om det är bra eller dålig pryl.

Nu går vi och sover tycker jag. Det är ju en ny dag med nya prylar att förundras över imorgon!

God natt! Jenny

 Inlägg av kl 22:08
jan 082012
 

Nu har jag äntligen bytt namn och banner på min blogg. Bannern kanske inte är lika bra som den förra, men jag ville ha något nytt. Jag behövde det. Så det kanske dyker upp en ny när man mist anar det.

Fast även om jag bytt namn och banner så är det ganska jobbigt! Att släppa något man haft så länge. För bloggen har ju varit en stor del av mitt liv de senaste 2 åren. Jag är ganska säker på att utan er och alla fina kommentarer och känslan av att man kanske peppar någon där ute har gjort bloggen till en enormt viktig pusselbit till min egen framgång. Jag har inte behövt göra den här resan själv. Det är en otrolig känsla.

Jag hade faktiskt inte tänkt blogga så här länge, men det är otroligt skönt att få skriva av sig och det känns så bra och jag har lärt känna otroligt spännande och starka människor under dessa två år, så det är svårt att sluta.

Så jag kommer fortstätta blogga så länge jag känner att det ger mig något, och att jag får ge något tillbaka . Däremot kände jag ju att det var dags att uppdatera mitt bloggnamn. Jag menar det känns inte helt rätt att ha 35 år som mål, när man redan börjar närma sig 37!

Så tack till alla er som kommit med bra förslag på namnbyte. Nu blev det ”Fabulous for Life” och det känns mycket bra. För vet ni jag önskar att jag hade lite coola mål som jag kunde slänga  upp på bordet, som att köra en svensk klassiker eller köra ett maraton! Att bjuda på ett spännande nytt mål, men det finns tyvärr  inte.

För visst ser jag det framför mig, att jag är Fabulous som 83 åring, och har en pimpad rollator och posar vant framför kameran. Kan vara hur rivigt som helst!

Men i ärlighetens namn så handlar mitt mål om att vara Fabulous for Life om att njuta av livet, få vara frisk och orka vara en aktiv mamma. En kvinna som vågar sig på utmaningar och tar för sig i livet. Att få vara så fabulous att jag vågar satsa på mina drömmar.

Det är ett pågående mål som jag vill jobba med varje dag!

För två år sedan så var jag en trött, överviktigt småbarnsmamma som alltid sa ja, som inte tog för mig och som alltid gömde mig bakom en fasad att göra alla glada.

Jag är fortfarande samma tjej, hoppas jag. Att jag fortfarande är snäll och omtänksam, för jag gillar människor och tror fortfarande, ibland som nackdel, det bästa om alla människor. Men jag vågar mer och jag mår fysiskt så mycket bättre. Dessutom vet jag att om jag kan gå ned 31 kg, för att jag bestämt det.  Då kan faktiskt jag göra allt jag vill!

Så om du läser detta och tänker att det verkar svårt det där, så kan jag säga att det trodde jag med, men nu står jag här 2 år senare och har inte bara gått ned 31 kg, jag har behållit dem bort. Jag kan lova att kan jag så kan ni. Det är bara att bestämma sig!

Jag avslutar dagens inlägg med ett par bilder som visar hur jag såg ut för 2 år sedan och bilder från nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tagen min första dag på helfarten för 2 år sedan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilden är från en jobbresa kanske 6 månader innan jag började med Xtravaganza. Jag kommer ihåg när jag såg bilden att jag inte tyckte jag var tjock, utan att det var en fin bild. Det är ju en fin bild för det är en del av mig, men jag känner också något annat när jag tittar på den idag…

 

 

 

 

 

 

 

Nu menar inte jag ”titta här vad snygg jag är nu”, men jag blir så glad när jag ser bilden för jag ser så glad ut. Jag vågar ha färg , och utsläppt hår. Jag vågar synas och är inte rädd för det. Det är en stor vinst att inte behöva gömma sig längre.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den här bilden är också från min första helfartsvecka, och jag ser ju inte så jätte glad ut att posera framför kameran. Även om jag hoppades att jag skulle få ta fler bilder som visade på min förändring så visste man ju inte om man skulle lyckas eller inte.

Men nu för tiden så är jag som sagt lika rädd för kameran 🙂 Kanske att min make till och med tröttnat på att ta alla bilder, men han vet att jag blir så glad för att han hjälper mig, även om jag inte alltid gör som han säger…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vill bara avsluta min 2 års nostalgitripp med att säga, det är så här enkelt. Kan jag kan du, och massor av tack till alla er som hänger här, och som gör min vardag lättare!
Kram och God natt!
Jenny

 Inlägg av kl 22:53
jan 052012
 

För ungefär 6 år sedan när jag var mammaledig med min son var jag extremt kreativ. Jag satte ihop ett helt projekt som gick ut på att skapa ett kulturhus i kommunen. Där kommunens invånare skulle kunna dansa afrikans dans, spela teater och prova instrument, och en hel del annat. Min tanke var att det skulle vara ett kommunalt alternativ till de kommersiella leklanden, och där skapandet för barn och föräldrar var centralt. Något man upplever tillsammans.

Jag fick den stora förmånen att presentera min idé i kommunen och  för Bildningsnämnden. Det gick väldigt bra och det var ju ingen som tyckte det var en dålig idé, men i slutändan så föll det på den vanligaste orsaken, pengar. De ville hellre att jag skulle öppna den i egen regi, istället för en kommunal samlingspunkt.

En stor sorg för jag tycker kultur och skapande  är viktigt för alla.

Så till min stora glädje får jag höra att ett liknande projekt börjat florera inne i Stockholm och kommer i kontakt med dem som stod bakom. Jag blir inbjuden att få titta på de tilltänkta lokalerna på Riddarholmen tillsammans med andra människor, under kreativa möten.

När jag klev in på Palatset första gången så fick jag rysningar. Även fast det bara var ett skal och inget jobb påbörjats så blev jag förälskad i lokalen. Den är inte bara vacker, men den är något extra. Det är så nära en Harry Potter film och Hogwards du kan komma. Man kan nästan inte ens förklara, känslan måste upplevas.

Sedan jag var där så har det gått över 2 år och idag var jag tillbaka för första gången sedan dess för att se det färdiga resultatet och ta med min dotter och hennes kompis på ett besök!

Exakt samma känsla inföll sig när jag klev in i huset och såg vad man skapat för våra barn! Det är en otrolig byggnad och det pyr av kreativitet i alla vrår, och nu efter att endast varit öppet i 3 månader är det redan nedläggnings hotat!

Jag vill därför visa ett par bilder ur dagens besök och jag hoppas ni förstår att detta är något som är värt att kämpa för! Man får inte lägga ned detta, för här kommer stora minnen skapas och drömmar förverkligas för våra barn.

 

6 våningar av skapande mitt i Gamla stan!

 

 

 

 

 

Vart man än vänder sig möts man av vinklar och vår och något som kan sätta fart på fantasin.

I musikrummet kan man få prova på bas, synt, elgitarr, trummor och en hel del andra instrument.

 

 

 

 

 

 

 

När man tröttnade på det kunde man spendera timmar bland alla härliga kostymer som teatrar skänkt till Palatset.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag menar, det är ju inte varje dag man får klä ut sig till en hjälte…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till och med lunchen intogs i en så otrolig miljö, att det inte spelade någon roll att min dotter surade och inte ville äta de goda köttbullarna, med chili popcorn…

 

 

 

 

 

För mig blev det fisk och potäter, och det var inte heller så pjåkigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns så mycket att göra i detta hus, att jag inte kan få med allt. Man kan prova fotostudio, sända radio, titta på bio och teater. Det finns möjligheter att bygga saker av skrot, eller tyg eller bara göra coola pärlplattor.

 

 

 

 

 

 

Här ser ni Textilverkstaden där man kan göra väskor, accessoarer eller bälten eller vad din fantasi vill.

För utom de fri aktiviteterna finns det även Workshops som man kan skriva in sig på, som ingår i priset. T ex var vi inne på en i Street dans.

 

 

 

 

 

 

 

Men jag tror att tjejernas favorit var att få göra film. De ville prova TV studion och Radio studion, men tiden räckte inte till.

Det blev en cool scen i en bil där vad som helst kan hända. Det gick vilt till kan jag lova 🙂

Dessutom fick man sedan direkt se när de redigerade ihop det.

 

 

 

 

 

 

 

Ett magiskt Palats på alla sätt! Vilken dag! Jag kan säga att jag var ganska trött på vägen hem…

Nu vet jag att många har åsikter om Palatset. Att man säger  att målgruppen kanske är de som har mer pengar, och att det då inte blir kultur till alla som det är tänkt.

Då jag kan hålla med om att det inte blir jätte billigt. 120 kr/ person, plus fika och mat så landade det på en hel del pengar. Så jag förstår att man kanske tycker det blir orättvist. För alla kan inte lägga den summan.

Men jag måste säga att man får otroligt mycket för pengarna! Allt material och alla workshops och det som barnen får med sig hem i hjärtat. Det är svårt att sätta ett pris på. Dessutom om man jämför det med om man går till ett lekland, eller på bio så får man ju mycket mer för pengarna. Du kan vara där en hel dag och frottera dig i hur mycket som helst, medan tiden på ett lekland ofta är begränsat. För att inte tala om ett bio besök!

Jag vet att Palatset framöver också kommer att jobba mycket med skolor och ha samarbeten. Det hoppas jag framöver kommer att leda till att alla barn som kanske inte skulle komma i kontakt med kultur, eller där föräldrarna inte har råd, faktiskt får möjlighet att upptäcka detta hus och inspireras.

Jag ber så mycket om ursäkt för århundradets längsta inlägg, men jag brinner för detta. Det är ju lite av en av mina bebisar, eftersom jag själv jobbat så länge med att skapa något som detta, så vill jag verkligen för våra barn skull ge Palatset en chans att bli ett kulturellt hus för alla. Huset behöver bara lite tid.

Så jag hoppas att ni tar er dit, eller läser mer om vad de har att erbjuda.

Du kan läsa mer på palatsets hemsida:

Du kan även skriva på en namninsamling på Facebook, och det kan jag lova att jag kommer att göra  http://www.facebook.com/events/144279865683698/

Hoppas ni tar er dit med era barn/ tonåringar. Det är verkligen en upplevelse för alla barn mellan 6  och 100 år!

God kväll från Palatset älskaren, som ni kanske märker…

 

 Inlägg av kl 20:54
jan 042012
 

Idag slutade en nära vän och kollega på jobbet. Det blev en mysig middag på stan, men även om den var mysig och god mat så blir man ledsen att säga farväl till någon man tycker så mycket om och som man delat så mycket med.

Jag vet ju att vi kommer fortsätta att ses så det är ingen fara så, men när någon man har så mycket kul med och som man träffar hela dagarna försvinner så vet jag att det kommer det bli tomt, och tråkigare utan henne. Så hon ska veta att hon kommer vara mycket saknad.

Något som var roligt däremot var när vi skulle gå, och jag och min namne Jenny kom på att vi inte bara har samma namn. För det visste vi redan 🙂 Vi hade tydligen läst samma modetidning. Vi hade båda svarta mössor, röda jackor, blå jeans, svarta stövlar och svarta handväskor! Total matchning! Fast hennes stövlar satt förstår perfekt, med hänvisning till dagens tidigare inlägg…

20120104-235009.jpg

Det var som vi ringt varandra på morgonen för att prata ihop vad vi skulle ha på oss, och verkligen lyckats klä oss till två pinglor.

Jag måste bara få säga att när jag skulle skriv pinglor, så slog min stavningskontroll över till lungmos. Jag vet inte hur det är med er, men jag använder nog ordet pinglor oftare än lungmos…

Ha en bra kväll!

Kram Jenny

 Inlägg av kl 23:56
jan 042012
 

Det är lite lustigt att kroppen fortfarande förändras. Även om det är länge sedan jag hamnade på min jämnvikt så känns det som det fortfarande som kroppen drar ihop sig. Jag blir mindre i omkrets kan man kanske kalla det.

Det märktes senast i morse på mina vader då jag ville ta på mig stövlar. Eftersom jag är en liten tant och det såg lite halt ut, så valde jag lite förståndigt att ta på mig mina gamla stövlar.

Dessa var de första stövlarna som jag köpte under min helfart, och jag var så galet glad för att jag kunde få på mig ett par. Jag hoppas att utbudet är bättre idag, men för ett par år sedan kändes det som det inte fanns några fina stövlar om man var lite större. Jag älskade dem, men mest faktumet att jag kom i ett par, eftersom det var en önskan och ett mål.

Dessa jag hittade hade dessutom en bakflärp som gjorde det möjligt att tänja lite på skinnet så att vaderna fick plats.

Sedan dess har jag införskaffat fler stövlar med lite högre klack så dessa ställdes i garderoben, tills idag, eftersom jag ville ha stövlar, men inte slå ihjäl mig.

Nu är de alldeles för stora! Det ser inte riktigt klokt ut med flera cms glipa.

20120104-073413.jpg

Jag vet det ser inte riktigt klokt ut, ett riktigt i-lands problem i och för sig, men snyggt är det inte.

Men eftersom tanten i mig inte ville gå i högre klackar, och jag inte vill sätta på sig broddar, tog jag dessa ändå. Jag bjuder på det idag, man får inte vara hur fåfäng som helst.

Dessutom är det ju lite kul att jag fortfarande drar ihop mig så att säga så det är ju en bonus. Det är nu dessutom ett bevis på att det tar tid för kroppen att ställa om sig. Jag får nämligen ofta frågan om mitt skinn hänger. Det gör det faktiskt inte, men det känns som det blir tightare och tightare. Det tar tid för kroppen att inta sin ny form.

Snälla lämna nu inte kommentarer om att läder blir större av att det står i garderoben, för jag tror jag vill njuta av mina för stora och fula stövlar 🙂

Ha en bra dag, och kör och gå försiktigt. Det är ett konstigt väder!

Kram Jenny

 Inlägg av kl 07:45
jan 032012
 

Så sitter man här igen, på tåget på väg till jobbet. Jag gick och la mig bra igår kväll efter att äntligen fått titta på sista delen av Harry Potter.

Maken och jag hade tänkt titta på den först för att avgöra om vår dotter skulle få se den eller inte. Jag kan säga att det kommer hon inte. Vi konstaterade att vi tyckte den var läskig och att det innebär att den inte är lämplig för små barn, men bra var den förstås.

Men jag somnade i alla fall tidigt, men när klockan ringde kl 6.00 så var det med största möjliga motstånd som min kropp ville gå upp. Den har ju liksom vant sig att gå upp kl 10.00 och sova massor.

Så lite zombi aktig kände jag mig när jag irrade omkring och försökte hitta något att ha på mig som inte var mjukisbrallor…

En god nyhet var inte bara att jag hittade ett par byxor, de satt som fina fisken. Jag menar att jag fick på mig dem, och det är ju aldrig en garanti efter ett jullov med mat…

Jag vägde mig i fredags och då vägde jag 73,5 så jag har gått upp lite, men jag ska snart ha kvinnliga veckan och jag har ätiti mer än jag brukar och tydligen inte rört mig tillräcklig.

Så nu är jag tacksam att det är tillbaka till vardagen som gäller. Härligt för vikten med rutiner. Man kan äta på bestämda tider och planera sina intag. Det är det som är det svåra tycker jag, när man är hemma och ledig. Det finns så mycket i skåpen, det är godis, kakor, nötter, chips och all den förbannade maten.

Så nu blir det ordning på torpet igen och det känns härligt. Så de där extra kilona kommer försvinna inom kort. Det känns skönt att tänka så. För jag vet att bestämmer jag mig så går det. Det är bara att köra på enligt plan, bättre mat och mer träning, vola så är allt som vanligt igen.

Snart stannar mitt tåg och det är dags att starta igång denna Zombie. Lättast blir det nog om jag tar hjälp av en kopp kaffe.

Se upp 2012 här kommer jag!

Jenny

 Inlägg av kl 07:24
jan 012012
 

Så har vi firat in 2012, och håller tummarna att detta år bjuder på massor av roliga saker.

Det nya året började väldigt trevligt i alla fall. Det spenderades precis som de senaste 8-9 åren med samma underbara människor som alltid.

Här passar jag och värdinnan på att kramas lite. Alla bilder blev inte lika normala…

 

 

 

 

Middag var den samma som de senaste åren. Laxpaté till förrätt, Källknöl till huvudrätt och en marängsviss till efterrätt. Värdparet ville ändra meny, men jag menar, varför ändra något som är perfekt? På nyår vill man veta vad man får. Det är bara att kocken är så duktig och kan trolla i köket så i och för sig skulle säkert annat smaka utmärkt också, men ändå.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den första nyårsafton jag minns tillsammans med dessa vänner var jag höggravid med vår dotter, så det är 9 år sedan. Sedan dess så har vi fått två barn var och hunnit med bröllop och glädje och sorg. Många roliga minnen, och skratt. Ju större barnen blir desto mer tid får vi till att prata med varandra igen. Ett tag var det många små barn och mycket runt omkring så att man knappt hann prata med varandra, men så är ju livet.

Det är även underbart att se barnen ha så kul med varandra. Min lilla gudotter är en supergosing tjej som inte bara är söt som en docka så att godmor inte kan säga nej, men hon är gosig och busig och bjuder på många kramar. Vi har lekt kurragömma och flugit flygplan.

Jag blev även särbehandlad på middagen och fick en alldeles egen fin karaff…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var även ett annat par där med sina barn och det var jätte mysigt, tyvärr blev frun dålig så de fick skjuts hem precis kl 00.00. Så tolvslaget blev lite annorlunda och konstigt för de var precis på väg iväg i en bil och vi försökte samtidigt skåla lite, men så är ju livet. Det blir ju ett nytt år hur man än gör 🙂 Det var bara lite synd att vi inte han säga hej då ordentligt.

Barnen var superduktiga att hålla sig vakna och min son som gråtit av fyrverkeri alla tidigare år var helt galen och upprymd och lyckades snappa upp en av mig misslyckad fras som jag råkade säga efter den första stora smällen, hämtad från Jönssonligan nämligen ”Vilken jäkla smäll”. Den tror jag han sa varje gång en raket smällde av, och alla vet ju att det är ganska många runt kl 00.00 på nyårsafton.

När alla barn somnat satte vi oss 4 vuxna i soffan och spelade Mario kart tillsammans. Det är så man märker att man blivit vuxen när man har sjukt roligt och sitta och spela spel med kompisar mitt i natten istället för att vara ute och festa 🙂

Jag tycker att det blev en som vanligt jätte lyckad nyårsafton, men det är väl för att sällskapet som vanligt var super!

Hoppas ni alla haft ett fantastiskt avslut på 2011, och har börjat fila på era mål inför 2012?

Passade på att göra ett trippelkollage på 3 Nyårsaftonar som jag avslutar 2011 med. Är stolt över att jag hade en blå topp och utsläppt hår, något som inte är vanligt för mig…

 

 

 

 

 

 

 

Gott slut och god början på 2012, nu kör vi!

Kram Jenny

 Inlägg av kl 19:41