Jag vet att det är många som startade igång sina xtravaganzaresor i höstas och nu nått sin målvikt inför julen, och de stundande helgerna. Helgerna man visualiserat att man ska stå i sin fina klänning och snygga kostymen i sin nya bländande figur och verkligen vara nöjd!
Jag kan också med säkerhet säga att många, många har lyckats med att nå sitt mål och är så fabulousa nu som de kanske aldrig varit förut. Två av våra bloggare, Karin och Alexandra är ju där. De har båda gått ned runt 20 kg var och har varit jätte duktiga.
Men jag brukar säga att viktminskningsdelen är lätt i förhållande till det riktiga livet. När man plötsligt måste göra alla dessa val, mellan saker. Ska jag välja att äta det här, och vad ger der för konsekvens? Det är då det blir riktigt svårt.
För jag skulle kanske våga säga, utan att jag har vetenskapliga bevis att backa upp det, och rätta mig gärna om jag har fel, men många som är överviktiga vet ju om att de är det, och de vet ju också vad man ska göra för att bli av med vikten, men det är inte så lätt. Så jag tror att det är våra tankar och problem kring vad vi använder vårt ätande till som gör det svårt. För min del handlade det om att när jag blev stressad så ville jag äta, för andra handlar det om tröst, eller att man har tråkigt.
Det är ju dessa tankar man jobbar mycket med när man pratar om den Mentala träningen. Det handlar om att se vad man gör, och bryta mönster. I detta ligger även den viktigaste punkten för min del, det är att göra ett aktivt val. När det står ett kakfat på bordet, så är det faktiskt bara jag som kan göra valet hur utfallet kommer bli. Jag kan garantera och om ni kan får ni gärna motbevisa mig, men kakorna kommer aldrig hoppa in i din mun själv. Det är omöjligt.
Så du står med valet framför fatet, ska jag inte ta någon kaka, ska jag ta en kaka, eller ska jag göra som jag brukade göra, äta allihopa?
Valet är ditt.
Samtidigt som du gör valet så måste du också stå för konsekvenserna. Om jag äter en kaka, vad betyder det mot att jag gör de andra valen. Äter du ett helt fat då är det ganska förståeligt att du kanske behöver dra ned på något annat under dagen, eller att du ger dig ut på ett par extra träningspass. Men väljer du att låta bli så kan dagen fortgå som vanligt.
Det är också extremt viktigt, tycker jag, att man inte får dåligt samvete för sina val. För när man tagit beslutet och gjort sitt val får man stå för det. För äter du upp en hel tallrik med kakor kommer du troligtvis ha fler tankar som ”oh, det där var så onödigt” ,”hur ska jag hinna träna bort dem idag ” mer negativa tankar än om du faktiskt lät bli. Så när du gjort ditt val stå för det och njut av ditt val, men förstå och ta konsekvenserna av ditt val.
Enkelt eller hur?
Nu äntligen över till poängen som min rubrik handlar om och som kanske jag mest riktar till er som precis kommit ur er viktminskningsdel av programmet och nu står inför helgernas alla mat orgier.
Bara för att du gör ett aktivt val och är redo för konsekvenserna betyder inte det att det är ett bra val.
För vi jobbar så mycket med att göra val, att en lurig hjärna säkert kan övertyga dig om att faktiskt gjort ett val som du står för, men i ärlighetens namn är det kanske inte ett bra val och att ta konsekvenserna smakar mer än det kostar.
Väljer man att äta upp en hel tallrik med kakor kan jag lova att det blir mycket jobb för att hamna på plus minus noll igen, oavsett om du njöt av dem och står för ditt val.
Alla som läst min blogg vet ju att för min del så var det problematik kring mitt ätande som gjorde att jag var överviktig. Jag kunde äta en hel tallrik med kakor medan jag lagade mat. Jag kände aldrig att jag hade kontroll över det, utan jag bara gjorde det. Säkert hade jag ursäkter varför, men det var ofta stress eller att jag var ledsen, eller den gamla klassikerna. ”Jag är så tjock så det spelar ändå ingen roll” deppet.
Mitt mål från början med xtravaganaza var också att jag skulle kunna göra val som efteråt känns bra och att man inte känner att man gör en uppoffring. Jag ville stå framför en kaktallrik ta en eller ingen kaka och njuta och vara nöjd, och att kunna säga nej.
Vet ni, idag gör jag det. Jag gör mina val, och de är faktiskt för de mesta också bra val. Jag väljer aldrig en hel tallrik med kakor och känner mig nöjd med det.
Så för er som är på väg ut i en värld av val. Var stolta när ni upptäcker det som är era största hinder, lär er att göra val!
När ni är redo så jobbar ni vidare med att faktiskt se till att valen är bra.
Det sista steget och det jag jobbar med och som tagit nästan 2 år att nå. Det är att jag inte längre ser det som ett val.
Valen är osynligt och sitter i ryggraden. Jag har faktiskt gjort en livstilsförändring…
Kämpa på med era val!
Styrkekram Jenny
