mar 152011
 

Som ni vet jobbar jag hårdast med att hinna få till Rörelseglädjen. Det är inte så att jag inte vill eller har lust. Det är bristen på tid.

Jag kan sitta och fantisera om att få gå på ett riktigt bra step up pass med massor av hög musik och som förhoppningsvis resulterar i en svettig hårbotten. För mig är det det ultimata beviset på att man verkligen tränat, att man svettas i hårbotten.

Idag hade jag och min kompis Arzu bokat att gå och dansa på lunchen. Vi gick hela för förra terminen på måndagar hos vår favorit Cary som är så glad och härligt och som verkligen bjuder på ett danspass utöver det vanligt. Tyvärr flyttades hans pass bort från city till en annan enhet så att vi inte kunde gå förra terminen.

Men så hittade vi honom, inte jätte nära, men ganska nära. Tunnelbenära i alla fall så idag skulle vi gå.

Som vanligt var det inget fel på viljan, men det kommer alltid saker i vägen så jag var ganska nära att strunta i det, men jag har hade ju lovat och då är det bara att masa sig iväg.

Lite förväntansfull innan Cary kom.

JAG ÄR SÅ GLAD ATT JAG GICK! Det är verkligen sann glädje att få dansa. Glädjen bara pumpas ut i hela kroppen och man verkligen känner att alla problem bara flyter bort och dessutom är det nyttigt också!

När man pratar om Rörelseglädje så är det ju verkligen det som det handlar om, att hitta en form av träning som du inte gör för att du måste träna, utan för att det gör dig lycklig också. Dans är verkligen Rörelseglädje för mig och jag hoppas att jag kan pressa in mer dans i mitt liv för jag tror att det gynnar alla i min omgivning, att de får en glad och lycklig Jenny.

Och en svettig Jenny och Arzu…

Hoppas ni också har haft en dansupplevelse idag!

Hej hej

Jenny

 Inlägg av kl 22:23
mar 142011
 

Nä, det är det inte. Det är inte riktigt vår ännu, men den väntar i kulissen. Idag blev det kaffe på altanen. Det är ett tecken, eller det är ett tecken att man kommer ut på altanen, eftersom man sedan november inte haft den möjligheten…

Titta så härligt det ser ut!
Som ni ser är det en ganska tight bild för att om man fotade mer runt omkring skulle man se de berg av snö som vi har runt husen och på tomten.

Personligen räckte denna stund för att ge mig Mental Näring och att det faktiskt inte är långt kvar till den rikiga snöfria våren!

Heja heja snön, försvinn snabbt nu!

Jenny

 Inlägg av kl 14:09
mar 132011
 

Som ni vet så är min tanke att jag ska vara med i Vårruset. Jag är egentligen inte jätteglad i gemensamma tävling, speciellt inte i löpning, men en lite utmaning kände jag att jag behövde nu.

Så idag när dottern var på dans tänkte jag vara lite crazy och inleda operation ”Vårrus”. Eftersom jag är otränad och opererat mitt knä 3 ggr så behöver jag vara försiktig. Så jag har tänkte mig att gradvis öka och inte belasta mig för hårt från start.

Så man får gå ut lite försiktigt. Som sagt är man otränad så vill man inte gå ut för hårt så jag började med 3 km som jag sprang på 27 minuter. Verkligen ingen toppnotering, men med tanke på att jag inte sprungit på säkert 8 år så var det väl ok? Jag vet inte ens vad man förväntas springa. Nu är ju Vårruset på 5 km så jag måste ju bli uthålligare och snabbare. Men man måste ju börja någonstans. Dessutom är maken på att vi ska ut och springa när det blir lite mer vår och barmark. Det ser jag fram emot. Dessutom kan det ju dessutom bara bli bättre, eller hur?

Förresten så glömde jag berätta om invägningen i fredags, inte för att jag skämdes, utan att jag ärligt glömde bort det. Håller samma vikt, fortfarande 71,4 kg. Har legat inom samma spann i 27 veckor nu. Det är otrolig bedrift för mig och ett bevis på att det går att inte bara gå ned utan också behålla vikten. Hurra hurra!

Såg att mina de andra bloggarna här skrivit om Mello igår och som stor fan av musiktävlingar så måste jag bara måste säga att jag gillade vinnarlåten. Det svänger ju… Kanske är det för att min dotter spelat och dansat till den hemma 1 miljard gånger, men jag har tagit mig till den. Däremot så är jag inte säker på att jag ens kommer att titta på den stora tävlingen. Brukar mest bli irriterad av allt skräp som andra länder skickar och som får bättre placeringar.

Dessutom så tror jag att min hjärna gillar ”Oh my God”, för den går jag och nynnar på hela tiden så vi får se när jag får ut den ur mitt huvud. Det var i alla fall en mysig stund i soffan, hela familjen och min mamma och pappa också. Maken ställde upp och det uppskattas för jag vet att han lider. Men är man så snäll och ställer upp så kan faktiskt frun bjuda på att titta på någon bilprogram någon gång. Lika ska vara lika!

För övrigt har helgen varit bra och jag vill avsluta min med att visa upp dagens minne för min del. Vi var hemma hos några vänner och drack kaffe, och åt nybakad underbar sockerkaka. Inte för att det har med saken att göra, men det är verkligen gott! Man måste hålla sig för att inte äta för många bitar bara.

De har ett par kattungar som växt till sig, men blir man inte lite kär när man ser detta?

Så söt att man vill gosa som en tok!

Nu ska ni få ha en bra kväll, själv ska jag mental förbereda mig för avsnitt 4: av ”Walking Dead” som börjar 22.30. Usch, jag kan inte låta bli, men det är så obehagligt!

Ha en bra vecka så hörs vi!
Jenny

 Inlägg av kl 20:27
mar 112011
 
jennyfatbooth

Jag gillar verkligen andra kulturer och är nyfiken på hur vardagslivet fungerar i andra delar av välden. Man kan väl säga att jag gillar att resa, fast jag är extra lycklig om jag får vara med om en vardag i ett land. Helst vill jag inte sitta på ett hotell och dricka svenska kaffe utan upptäcka hur livet fungerar för de människor man besöker.

För om man vill förstå sig på människor så måste man se hur andra har det. Jag tycker att vårt land är fanatiskt och ibland tror jag att man glömmer hur bra vi har det. När man klagar på att tågen är 10 minuter sena, hur pengarna för vaben inte kommit in eller att vi inte har råd med en ny platt TV. Galet igenligen för vi har så mycket, medan andra inte har någonting.

Dessutom så behöver man ju inte titta så långt bort för att inse hur fina skyddsnät vi har, även om det självklart inte är perfekt och att människor hamnar i mellan.

För ett par kvällar sedan satt jag och pratade med en Amerikanska kvinna som var två barnsmor som var på besök i Sverige via sitt jobb. Hon hade två barn hemma i USA, en bebis på 7 månader och en flicka på 3 år. Hon var tillbaka på jobbet två månader efter hon fött sina barn och har en barnflicka som tar hand om dem på dagen medan hon jobbar.

Hennes val hade varit att säga upp sig, eller göra så här. För de har inte föräldrarledighet som vi har.

Det är verkligen en lyx att ha möjlighet att ha kakan och äta den också. Med min dotter var jag hemma 18 månader och med sonen 1 år. När man berättar det för Amerikansk kvinnor att jag inte bara var hemma, jag hade laglig rätt att komma tillbaka till mitt jobb, och dessutom fick jag betalt när jag var hemma så svimmar de nästan.

Så även de länder som många ser som en förebild så är allt inte guld och gröna skogar. Med det sagt så menar jag inte att allt är felfritt här. Men det fick mig att känna mig så tacksam att jag hade möjlighet att få vara hemma med mina barn så pass länge och sedan välja att gå tillbaka till mitt jobb som jag älskar. Så verkligen ha kakan och äta den…

Jag skulle nog kunna skriva en hel uppsats om detta, men inte ikväll och inte här. Jag bara känner att jag är verkligen lyckligt lottad och att jag inte ska glömma bort det!

Dessutom så vill jag inleda helgen med att bjuda på en FÖRE bild…

Hehhhe, nej då, så såg jag inte ut. En kompis hade en knasig app på sin telefon som jag förstås inte kunde motstå. Fanns en som man kunde flintig i eller som en Zombie. Jag får återkomma med dem senare. Jag tycker att jag ser lite gullig ut…

Ha en kul helg och se nu till att rätt låt vinner i morgon, annars så blir jag ledsen!
Jenny

 Inlägg av kl 21:16
mar 092011
 

Här sitter jag nu på väg hem på mitt tåg efter en trevlig jobbmiddag. Vi gick på en restaurang som heter Hälsingborg ( kanske det inte stavades på, men det kändes som det stavades fel liksom).

Temat för restaurangen är att man kan välja lite olika förslag t ex skog, hav eller gård.

Eftersom jag alltid vill krångla lite så blandade jag mellan menyerna. Till
förrätt valde jag betor med macadamian nötter och getost. Till huvudrätt blev det lamm och till dessert valde jag något som hette ”massor av choklad.”

När jag bjuder, eller blir bjuden på en tre rätters hemma brukar jag nästan må illa efter för att jag är så proppmätt. 3 rätters brukar ju innebära mycket mat.

Men se när man går på fin restaurang händer inte detta för portionerna är balanserade. Dessutom var de olika komponenterna tillsammans helt underbara och smakerna gifte sig i munnen. Allt var väldigt gott. Klart att jag ätit mer om det legat på tallriken, men nu när jag känner efter så är det perfekt.

Jag känner mig liksom lagom, inte för mätt, men inte hungrig. Kanske man kan kalla det nöjd?

Man kan säga att det egentligen var perfekt fört även om jag åt en tre rätters så var det nog inte så mycket kalorier i varje eftersom alla portioner var så små. Därför kan jag nog konstatera att man inte blir tjocka av finmat.

Dessutom kan jag konstatera att man inte blir full av alkoholfritt. Eftersom jag skulle köra hem så valde jag alkoholfritt. Vitt till förrätten och rött till huvudrätten. Ärligt, det var verkligen under inga omständigheter gott. Riktigt tråkigt var det! Jag skulle till och med kunna använda ett så magstarkt ord som ÄCKLIGT!  Det är nog alkoholen som gör att det smakar bra…

Så nu är det bums i säng för att möta en nya spännande dag!

God natt!
Jenny

 Inlägg av kl 23:22
mar 072011
 

När jag var i Växjö så kom det upp ett par intressanta frågor upp. En av dem var hur omgivningen ställt sig till min resa och om det varit jobbigt vad andra tycker om min viktminskning och hur man kan hålla sig stark och står emot alla kommentarer.

En kommentar som jag fått ett par gånger är ”men ska du verkligen gå ned mer, nä nu får det räcka. Annars blir du alldeles för liten” och att de blir förvånade och aldrig trodde att jag skulle håla min vikt. Det är svårt att veta huruvida kommentarer som detta kommer från avundsjuka eller välmening, men det kan vara jobbigt. Jag tror att det egentligen kan vara både ock, en del är oroliga och andra är avundsjuka.

Jag känner att en del människor inte är helt glada för min viktminskning och då kanske man säger saker som detta, men en del blir oroliga att man ska bli ”för smal”. Jag brukar svara på det att jag är 174 cm lång och väger 71 kg och har hållit min vikt i 25 veckor. Bara av att lyssna på sifforna så behöver du inte vara orolig. Jag är alldeles normalviktigt!

Men ni vet ju att människor gillar att lägga sig i och tycka till.

En vän till mig som gått ned mycket i vikt hade ett kompisgäng som hon hängde med, där alla hade övervikt. De var inte riktigt glada över hennes viktminskning och när de var hembjudna till henne och bara fick en slät kopp kaffe så var måttet rågat och hon blev inte längre inbjuden till de andra. Det gör så ont i hjärtat att höra, att avundsjukan kan vara så svart att man inte kan glädja sig för en vän, eller så skulle jag säga att det är då man ser vilka som är ens vänner.

Så jag är säker på att bakom en lyckad viktminskning så kommer de finnas de som inte gjort det lätt för dig och vill sätta griller i huvudet på dig om att du inte ska lyckas av en eller andra anledningar, men de människor som är viktiga i ditt liv och som betyder något för dig kommer att stå vid din sida. De kommer inte bara att stå där utan de kommer putta på dig när du behöver och ge dig beröm när du förtjänar det, och kanske ibland när du inte gör det heller för att de tror på dig och de är de som gör dig stark.

Så se till att de människor som du har runt dig ger dig rätt energi och inte gör din resa svart. Det är tufft nog att göra resan, så det är klart att man vill ha ett bra lag bakom sig.

Min familj har varit ett stort stöd för mig, främst maken som fått se sin gamla fru försvinna, i och för sig har han ju fått en ny gladare och lyckligare fru, men även barnen, mamma, pappa och svärmor. Alla riktiga vänner som stöttat och oroat sig och hejat för alla rätta anledningar.

Det är anledningen till att man kan stå stark. Det är verkligen en myt att ensam är stark och att man gör resan själv. Näää, det gör man inte. Även om min viktminskning var min resa, så är alla runt omkring så viktiga i processen och utan deras stöd hade det aldrig gått.

Så när de svarta avundsjuka människorna står och muttrar i hörnen så sprider de viktiga människorna ljuset som håller dig på rätt väg.

Så tänk på de ni har runt omkring er. Har du ett team som kommer hjälpa dig att lyckas?

Kram och god natt!
Jenny

 Inlägg av kl 21:22
mar 062011
 

Så är man tillbaka efter sin härliga utflykt till Växjö. Jag vet att Karin på xtravaganza lovat 15 grader och strålande sol. Nja, 15 grader var det inte, men strålande sol!

Egentligen skulle hela familjen åka med, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Istället hade jag tur att en av mina bästa vänner Arzu kunde ställa upp och följa med. Det är ju skönt att ha med någon man känner, som också inger lugn.

Resan började med tåg kl 14.o0 mot Malmö. Vi åkte x2000 och det gick bra. Efter en litet byte i Alvesta så kom vi lite fnissiga fram till Växjö.

På väg till Hotellet hittade vi en stol…

När vi väl kom till hotellet så var vi väldigt fnissiga och vi såg nog ganska vilda ut med mössorna på sne. Hoppas vi inte skrämde receptionisten för mycket.

Rummet var jätte mysigt och det var skönt att äntligen komma fram!

Vi åt middag på hotellet. Det fanns en bra buffet med grönsaker, men själva middagen var chilli con carne med massor av bönor. Så jag åt inget av det. Kände att det skulle vara lite ångest av att bli lite pruttig…

Sedan tänkte vi att vi skulle ta en liten drink på stan och prata lite. Eftersom man är i en helt främmande stad så frågade vi i receptionen vart vi skulle gå. Vi kom ganska snabbt fram till att vi inte ville hänga med 18 åringarna. Inte för att det är hemskt, men vi var mest sugna på att ta det lite lungt och prata. Så vi blir skickade till PM, ett trevligt och snyggt litet ställe. Däremot så var det inte så många människor, ganska tomt helt enkelt.

Nåja, som tur är blir det inte roligare än man gör sig, så vi hade en trevlig kväll. Dessutom ville man ju komma i säng ordentligt så man var pigg och fokuserad.

Jag hade en så galet knasig dröm på natten om min föreläsning jag skulle ha. Jag drömde att jag kom jätte sent och att alla var sura på mig för det. Dessutom så var föreläsningen ute i snön och det var så kallt. Jag kunde inte få igång datorn och tills slut började alla att gå. Dessutom så såg själva publiken märklig ut. Så när jag vakande på lördagen tänkte jag att det kan ju inte bli sämre än i drömmen…

Vi gick upp tidigt på lördagen. Det är så lyxigt att få sova på hotell och äta hotellfrukost.

Tog egentligen det jag äter hemma, fast i stället för gröten så blev det lättfil med musli, två grova mackor och ett ägg och lite jucie.

Jag är dålig på att fråga efter saker på hotellet. Däremot så var det några tjejer som frågade efter gröt och då sa de att de skulle fixa det. Då tänkte jag att det hade jag också velat ha! Men då hade jag redan ätit.

Däremot ska jag tänka på det till nästa gång.

Efter det checkade vi ut och gick till xtravaganzacentret och möttes av Karin som var den som bjudit in mig.

De var så snälla och goa och verkar ha så kul tillsammans. Tjejerna fixade frukt, fika och barssnacks.

Det är lite märkligt att se ett tidningsställ med sig själv. Det är det verkligen.

Sedan började folk droppa in och man blir lite nervös. Mest tänker man på, tänker om jag börjar svamla, eller att folk tycker att det är tråkigt, eller att jag inte berättar det som jag tänkt.

Men, man kan inte ändra sig så det är bara att bita ihop och köra igång.

Oj, vad jag pratade på. En hel timme pratade jag…

Sedan fick jag fina blommor, som jag tåg med mig på tåget hem! Det var inte lätt, men nu står de här.

Jag tror att det gick bra. Det var roligt i alla fall, och jag har fått mail av Lejla och Michaela som var där och de skrev så fint och gjorde mig så glada! Så tack tjejer!

Det som var jätte kul var att många ställde frågor och kom fram och pratade och diskuterade efteråt. Det blev så avslappnat och trevligt.

Det var jätte kul att prata med Magdalena som gått ned 30 kg och varit så duktig. Hon  var  lite osäker om hon skulle börja och  blev rekommenderad av sitt center att läsa bloggen. Jag tror att hon kände igen sig mycket och tänkte ”att kan hon kan jag”. Så enkelt är det faktiskt. Det är verkligen så att kan jag så kan ni!

Sedan var det dags för en snabb lunch innan det var dags att åka hem. Vi gick runt och letade efter de tips vi fått av tjejerna på centret, men vi gick ltie fel och väskan var tung. Till slut blev det Ali Baba kebab hak. Inte mitt vanliga val. Jag tog en rulle, men jag åt bara köttet och lite bröd. Jag tycker faktiskt inte att det är så gott. Det är så fett när man äter det.

Jag vet faktiskt inte om det var att jag ätit så onyttigt och som kroppen inte är van vid, eller att x2000 är ett mycket snabbt tåg, eller kanske en kombo av det. På vägen hem mådde jag så illa att jag knappt kunde hålla mig. Dessutom så var jag så trött efter föreläsningen. Det blir som spänningen släpper. Jag blev så trött och bara somnade på tåget, sedan vaknade jag och mådde som sagt sååååå dåligt.

Det var i alla fall skönt att komma hem och titta på lite melodifestival med barnen.

Så sammanfattningsvis så var det super trevligt i Växjö och roligt att få träffa några av dem som hänger här på bloggen!

Kram och god natt så hörs vi!
Jenny

 Inlägg av kl 23:39
mar 042011
 

Visst, när jag läser rubriken så kan jag hålla med om att problemet inte låter så stort. Självklart är det inte det heller, eller ska jag säga verkligen ett i- lands problem, men något jag upptäckte i en provhytt på Zara igår när jag provade vårens fina klänningar. Det var säkert 6 klänningar och jag i provhytten.

I och med att jag nu väger 71,7 (dagens invägning! Samma som förra veckan) så kommer jag i storlek 38-40.

Däremot så har jag långa ben, vilket inte heller är något jag vill gnälla på…

Överkroppen har också blivit ganska liten, på alla sätt, så att säga. Så man måste ju liksom fylla ut klänningen. Man kan ju inte gå upp i storlek för då händer det bara!

Problemet är följande när, eftersom jag har en behöver ta på mig en liten storlek på överkroppen räcker liksom inte tyget till resten av kroppen, eller att täcka mina ben. Alla klänningarna var as korta! Böjer jag mig fram kan ni räkna ut vad som händer…

Det var här åldersfaktorn kommer också spelar in. Jag som 35 åring (jag vet, jag vet, snart 36 år…) I vilket fall som helst så tycker jag inte att så korta klänningar passar min ålder.

Ärligt så tycker jag att det är snyggt, och jag struntar i om någon annan har det. Jag tycker att jag känner mig för naken liksom. Det känns som jag försöker se ut som 22. Ni vet en sådan där tant som inte förstår hennes ålder. Det är min ångest att bli en sådan.

Jag sa ju det, att det inte var ett stort problem, snarare ett kort problem, men resultatet bidde ingen klänning alls. Så jag får fortsätta att leta.

Idag bär det av till Växjö. Kl 14.06 går tåget från Stockholm.

Imorgon kl 10.00 så har jag föreläsningen på Xtravsganza i Växjö. Det är alltid med skräckblandad förtjusning. För jag är så glad att någon vill lyssna på min resa, och att någon skulle bli inspirerad är en lyx och så är det roligt att få prata…

När jag började blogga för över ett år sedan så hade jag målsättningen att om jag kan inspirera någon annan så är det värt att blogga bara därför!

Så här 1 år efter och när man nått sitt viktmål och lever i resultatet och får härliga mail och kommentarer från er som är här inne. Berättelser om era resor, medgång och motgång och att ni delar med er av er resa och berättar att jag fått vara en inspiration för så många. Känna lite konstigt, att jag två barnsmamman Jenny lyckats inspirera ger mig massor av Mental Näring, samt att det ger mig styrka att fortsätta blogga och jobba vidare mot nya mål! Heja oss!

Nu blev det lite långt och svamlade. Det jag ville säga att det ska bli kul att komma till Växsjö och berätta om min resa! Så om du inte bokat din plats så finns det fortfarande möjlighet.

Tänk om lördagen den 5 mars blir dagen då din resa börjar?

Vi ses imorgon!

Kram Jenny

 Inlägg av kl 08:36
mar 012011
 

Ja, idag får jag nog ge mig själv Icke godkänt i God Energi.

Lyssna på den här tragiska dagen i mat väg:

Frukost: Gröt, halv banan och lättmjölk

Så det lät väl ok, men sedan:

Lunch: Kycklingsoppa och russin bröd med smör

Det var väl ok. ICA To go är riktigt bra och maten känns bra kalorimässigt där. Dessutom så är man ju van att dricka soppa så att säga efter min övning på helfarten i 15 veckor och det känns bra och varmt för magen.

Det var sedan det liksom ballade ut. Trött och sist hem när familjen redan ätit så blev det följande middag:

Middag: 3 varma mackor Inget man kanske är så stolt över…

That is it! Inget mellis, inte ens en stackars frukt! Jo två koppar kaffe blev det på förmiddagen, men det räknades kanske inte som mellis? En verkligen dålig mat dag, om man knappt kan kalla det mat. Dessutom hade jag banan, keso och nötter på jobbet. SÅ ett litet mellis hade kanske inte varit så krångligt…

Nu känns det dessutom för sent för att äta något så jag får satsa på en bättre idag imorgon.

För även om det var en IG dag så kan jag välja att inte ha en sådan i morgon!

Hoppas ni gjort bättre val!
Kram Jenny

 Inlägg av kl 21:31